Välkommen att fira gudstjänst i Backens kyrka. Predikan denna söndag av Ingrid Hammarberg. Text och Fader vår Gun-Marie Spett Lindgren på meänkieli. Välkomsthälsning med Ewa Miller och bön läses av Bibbi Sundberg. Musiken spelas av Jenny Lindberg och Karin Bjurman.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Backens kyrka på andra söndagen i fastan och temat är Den kämpande tron.
Vi får lyssna till, och sjunga med om ni vill i psalm 219, Jag skulle vilja våga tro vers ett och två och senare tre och fyra.
Som introduktion får vi höra You raise me up skriven av Rolf Løvland och Brendan Graham.
Dagens evangelium läses av kyrkvärden Gun-Marie Spett Lindgren och är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 15, vers 21-28
Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon.
En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.”
Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.”
Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.”
Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.”
Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”
”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.
Jesus säger till kvinnan i dagens evangelium: Din tro är stark, det ska bli som du vill.
En stark tro är vad många önskar sig. Tro som en visshet, obestridbar, som kan förflytta berg. Tro som kan avsluta lidande och sjukdom. Tro som en övertygelse om liv efter döden.
Liten tro och starka tvivel är det ingen som önskar sig. Och ändå är det den verklighet som många av oss lever i. Klen tro och stora tvivel. Jesus kallar sina vänner trossvaga mer än en gång i Bibeln.
Jag skulle vilja våga tro… så heter psalm 219. När jag var barn vågade jag knappt sjunga den. Tänk om någon fick veta hur jag tvivlade. Tänk om Gud fick vetskap om mina stora tvivel. Och är det verkligen okej att känna sådana tvivel som den psalmen uttrycker. Kan jag då ens kalla mig kristen.
De flesta människor söker en mening med sitt liv. Söker ibland i förtvivlan och längtar efter svar och mirakler. Var är du Gud? Finns du? Hör du mig när jag ropar, när jag ber. Kan jag tro på-, hoppas på-, lita på dig? Svara mig Gud!
Jesus kämpade också med sin tro. Han ropar från korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!
I Modéus bok: Finna bönen som redan finns, uppmuntras vi att se hur Gud har omsorg och besvarar vår bön utan vi tänker på det, eller tror på det. Varje gång som vi andas kan vi se som en överlåtelse till den som skapade oss, en överlåtelse och en tillit till att vi kommer att få ny luft. Och varje gång vi andas in, fyller våra lungor så är det ett bönesvar, vi får nytt liv. Och det sker inte mindre än 20 000 gånger om dygnet.
Den kämpande tron är smärtsam, men livets Gud, kan inte vara beroende av min tro, det är ju Gud som ÄR.
Jesus var inte övergiven. Inte heller du och jag.
Vi kanske har svårt att tro på Gud, men Gud tror på dig. Och i det får vi vila, vänta… som kornet väntar tid att gro.
Livets under sker, varje stund, varje sekund, också när vi inte märker det. Också när vi har svårt att tro på det. Också när vi kämpar med vår tro.
/ Ingrid Hammarberg, präst i Umeå landsförsamling