Att vara nytillträdd verksamhetsansvarig för Sjukhuskyrkan på Universitetssjukhuset i Linköping är utmanande i tider som dessa. Många människor vi möter har behov av att samtala kring existentiella och andliga frågor. ”Varför drabbar detta mig?” ”Finns det någon mening i det som sker?” är några av de frågor som kommer när det förespeglas svåra besked om vår hälsa.
Vår uppgift på Sjukhuskyrkan är att vara en medmänniska med Guds vilja, Den Heliga Andens kraft och med Jesus Kristus som förebild, kunna ge tröst och hopp. Vi strävar efter att få vara ett hjärta för någon, att finna tröst i det som inte kan ges tröst i. Att se sig själv i ett sammanhang där livet ibland kan verka outhärdligt.
Vi vill, i Sjukhuskyrkan, så gärna dela det sökandet av sanning och ljus som många letar efter. Att vara bärare av det glada budskapet om Jesus Kristus, som kan ge en upplevelse av omsorg och tröst.
Nära fastan kan vi i det yttre försöka vinna seger i det inre genom att försaka våra begär. Vi försöker hitta sätt i riter, traditioner och egna beteenden för att närma oss det som finns oss närmast, nämligen Gud. Så nära och ändå så oförståeligt stor är vår Gud. Ofta har vi svårt att söka sanning och ljus inåt i oss själva och behöver därför finna något i det yttre som kan hjälpa oss. Därför kan fastan vara ett sätt att genom att kuva lasten och träna dygden finna detta inom oss.