Askonsdagen

Askonsdagen
I Matteusevangeliet 4:1-11 berättas det om Jesu 40 dagar i öknen. Det berättas i bibeltexten hur Jesus frestas och prövas av djävulen. Djävulen vill att Jesus ska bevisa vem han här, att han är Guds son. Jesus lovas hela världen, fullkomlig världslig makt. Djävulen säger: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.” Men Jesus nekar djävulen. Jesus nekar makten och går en annan väg. Jesus väljer kärleken, alla människors befrielse, och går mot korset. Och så skulle man kunna förstå den fastetid som vi står inför och som inleds på askonsdagen: vi följer Jesus mot Golgata, korset – och uppståndelsen.

I det samhälle som vi i dag lever i finns det en risk att fastan blir en duktighets-tävling, ännu en manifestation av rättrådighet och präktighet, vi jämför och bedömer. Det finns också en risk att vi associerar och begränsar fastan till matrestriktioner. Vi läser på tidningarnas löpsedlar om fastor och dieter som ger oss superkroppar – men målet med den kristna fastan inför påsken är inte att jag själv ska komma i form eller bevisa min duktighet. Fastan är inget mål, utan ett medel. Att avstå och att omprioritera i mitt liv för att kunna ge och se. Att likt Jesus i öknen säga nej till det världsliga som erbjuds, och istället välja en annan väg. Att välja enkelhetens väg, kärlekens väg.

I dagens gammaltestamentliga text, skriven av profeten Jesaja, och i evangelietexten hämtad från Matteusevangeliet ges två olika – och kanske vid första anblick motstridiga – beskrivningar av fastan. Matteus berättar om Jesus som säger att fastan ska riktas inåt och det ska inte synas eller märkas utåt att vi fastar. ”Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda.” Jesaja är istället glasklar i sitt ärende. Fastan handlar om att agera mot orättvisor och förtryck, det handlar om att se den andre, att dela och att ge. ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!” Vilken riktning har fastan? Inåt mot mitt inre liv och den egna gudsrelationen, eller utåt mot vårt sociala liv, mot handling och konkret hjälp? 

Temat för askonsdagen är bön och fasta – och dessa två tycks hänga ihop. Ett sätt att förstå fastan är att vi fastar från sådant som gör anspråk på vår uppmärksamhet och vår tid. Det i våra liv som tar uppmärksamhet och tid från relationen till Gud, våra medmänniskor, omsorg till planeten eller utvecklingen vårt inre andliga liv. Det kan vara något så enkelt som att strö-scrolla mobilen, titta på tv-serier eller lägga pengar på godis. Men det kan också vara annat. Ta dig tid att fundera över vad stör dig i din relation till Gud. Hur kan vi fasta i en tid av social isolering och karantänsliknande förhållanden. Hur räcker jag ut handen till min nästa – trots fysisk distans? Vad hindrar mig från att på riktigt lyssna inåt? Var finns min dagliga bön? Vilket är mitt dagliga bröd att dela?

Profeten Jesaja skriver: ”Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.” I profetens ord handlar fastan om handling, imperativ om delande, helande, givmildhet. Det handlar om handling, befrielse och hjälp. Fastan inför påsken är något som var och en av oss får lov att bestämma. Det är frivilligt och snarare ett medel än ett mål. Målet är redan nått, segern är redan vunnen. Fastan är en förberedelsetid där vi gör oss redo inför evangeliet, det glada budskapet, påskens budskap om uppståndelse, liv och befrielse. I delandet, i gemenskapen, i mötet med det heliga möts du, jag och Gud i något som är större, alltid större, än vad vi kan förstå.

Den verklighet vi lever i kantas av glädje och sorg, av misslyckande och triumf, klagan och lovsång. Fastan är en tid av reflektion kring denna mänskliga vardag och verklighet som du och jag befinner oss i – och som Jesus delar med oss. Genom fastetiden kan vi också verka för den reella befrielse som evangeliet berättar om, i vår närhet och i vår omvärld i form av gåvor till dem av oss som behöver dem bättre. Att stå på modets sida!

/Jenny Grimbeck, prästkandidat

 

Jesaja 58:4-9

Ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!   Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.«

 

Matt 6:16-18

Jesus sade: ”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”