Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Kärlekens väg

Det finns mycket längtan och hopp i dessa dagar. Längtan efter att pandemin ska vara över och hopp om att allmän vaccinering ska hjälpa oss i det. Personligen är jag så tacksam för att ljuset är på väg tillbaka. Solen kommer tidigare för var dag, och stannar lite, lite längre. Det hjälper mig att härda ut, nu när jag börjar tappa orken att hålla avstånd och att avstå från så många människomöten.

Och vi har en GUD som vet vad längtan är, som förstår vår oro och vår otålighet, vår längtan efter mellanmänskliga möten där vi får visa omsorg och kärlek för varandra mer påtagligt än många av oss fått göra på länge.

Så många annorlunda kärleksgärningar som gjorts av människor det senaste året, och som vi aldrig skulle ha tänkt på i sådana termer före år 2020. När ofärd drabbas oss är det mycket kärlek som kommer fram, som ett trotsigt hopp, ett hopp som hjälper oss alla att härda ut i det svåra.

Och Jesus visste vad ofärd var, och han gjorde sina kärleksgärningar, trots allt. Även när han vet att han går mot lidande och död så värjer han sig inte för andra människors behov, utan han hör och ser dem. Hela hans livsgärning var en kärlekens väg. På väg upp mot Jerusalem får en otålig blind man berätta för Jesus vad han önskar, och får sin önskan tillgodosedd. Och han kunde sedan sprida GUDs kärlek vidare till människor han mötte.

I år sammanfaller fastlagssöndagen med sitt tema ”kärlekens väg” och ”alla hjärtans dag”. Två dagar, som i år är en, med kärlek som tema. Lika, men ändå olika.

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.” skriver Paulus i första Korinthierbrevet, en text som ofta läses på vigslar. Ord om kärlek. Ord som vi kan tänka passar på ”alla hjärtans dag”.

Fast Paulus talar inte om den romantiska kärleken, den kärlek som kan uppstå mellan två människor och som kan vara så underbart berusande, men som också kan vara upphov till stor sorg och smärta. Utan Paulus skildrar den kärlek som finns mellan GUD och oss, mellan oss och andra, kärleken som livets urkraft. Den kärlek som kan förmå oss att göra gott utan att vi vet att vi omedelbart kommer att få något tillbaka. Kärleken mellan föräldrar och barn, mellan grannar, mellan invånare i ett land, mellan människor oavsett var de kommer ifrån.

I dessa dagar av social distansering och så mycket längtan efter andra människor kan det vara särskilt viktigt att vi uppmärksammar ”alla hjärtans dag” som just det. Inte som en dag för den romantiska kärleken, utan en dag att hylla kärleken och gemenskapen alla människor emellan.

Det vi särskilt kan ta vara på av Jesus idag är att, likt honom, fråga våra medvandrare vad det är de önskar att vi gör. Kärlek blir så mycket mer om vi gör kärlekens gärningar i lyhördhet mot varandras önskningar och behov.

Paulus avslutar sina ord om kärleken med: ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.” Låt oss alla ta vara på det, och vara uppfinningsrika i hur vi visar varandra kärlek och omsorg i pandemins tid.

Lis Carlander/präst

 

Lukasevangeliet 18:31-43

Jesus samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt förd dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesu stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.