Marcus-Gunnar tar fram ett nytt akvarellblad och lägger det framför sig. Så tar han muggen med kaffe och låter en rejäl skvätt skvimpa ut och rinna över arket för att bilda ett oregelbundet mönster. En tuss hushållspapper får suga upp överflödet av kaffet.
– Ja, så här går det till! skrattar han och sveper med handen över fler kaffefläckade ark som står på tork längs väggen. Kaffefläckar som senare ska bli Adam och Eva, Noa och arken och Jesus och barnen.
– Jag har alltid haft svårt för det vita arket, säger illustratören Marcus-Gunnar. Att närma sig ett helt vitt ark med första penseldraget … Det blir för ångestladdat för mig. En kaffefläck tar bort den känslan. Med fläcken är papperet redan ”förstört” och jag kan bara göra det bättre.
Det är fascinerande att stå vid sidan om och se hur motivet växer fram ur den intorkade kaffefläcken. Marcus-Gunnar ser genast hur bilden kan komponeras utifrån det mönster det spillda kaffet skapat.
Med några snabba blyertsstreck har Marcus-Gunnar snart skapat en hel scen. I ena hörnet står ett par stela romerska soldater. I det andra hörnet står Pilatus på en trappavsats med den fängslade Jesus bredvid sig. Vi är i det skede då det kanske starkaste avsnittet i barnbibeln ska skapas. Påsken, korsfästelsen, uppståndelsen.
Marcus-Gunnar växte upp i pingstkyrkan och har fått med sig bibelns berättelser som barn. En förutsättning för att kunna utmana och nytolka bilderna tror han själv. För att kunna ta sig an uppdraget måste man våga vara respektlös – med respekt.
– Jag tänkte först att “nu ska jag göra allt annorlunda, jag ska vända upp och ner på allt!” säger Marcus-Gunnar Pettersson. Men under processen har jag landat i att möta historien och förväntningar på mitten och att både utmana och respektera läsarna. Barn som vuxna.
Huller om buller
Det är nu två år sen Marcus- Gunnar fick läsa Sören Dalevis utkast till de första bibelberättelserna. Egentligen hade han inte tid att ta sig an detta gigantiska projekt, men så föll ögonen på skapelseberättelsen och orden ”I början, innan någonting fanns, var det mörkt och stökigt. Allt var huller om buller!”
– Jag kände i tonen att det här var något helt nytt. Det har alltid stått” Allt var öde och tomt.” Men i Sörens översättning direkt från hebreiskan blir det ju något helt annat. Jag kände faktiskt att jag bara var tvungen att illustrera det, ler Marcus-Gunnar. Men utan ”huller om buller” vet jag inte om jag hade vågat.
För Sören Dalevi har just grundtexterna varit något av det viktigaste i skapandet av en barnbibel. Det och barnperspektivet.
– Att gå tillbaka till grundtexterna och översätta från början hjälper en att upptäcka texterna på ett annat sätt, säger Sören, som också är biskop i Karlstads stift.
– Du upptäcker till exempel att texterna är skrivna på ett enkelt, vardagligt språk. Det har översättare och texttolkare ofta sprungit förbi. Ett exempel är alla meningar som börjar med ”Och” eller ”men” i sann talspråksanda. Det har jag velat behålla, säger Sören. Bibeln kommer ur en muntlig berättartradition och det är en viktig poäng. Framförallt om man vill berätta den vidare för barn.
”Barn vet att livet inte är ett glättigt ställe”
Barnperspektivet ja. I Barnens Bästa Bibel får barnen möta en hel del svåra texter, som Kain och Abel och Mose i vassen.
– En del barnbiblar har gjort misstaget att man velat försköna och förenkla vissa av berättelserna i tron att de på det sättet hjälper barnen, menar Sören. Barn strävar, liksom vuxna, efter att göra sin tillvaro begriplig och här fyller även svåra texter en funktion. Det handlar om att ta barnen på allvar, att ge dem livstolkande bilder även för tillvarons mörkare sidor. Astrid Lindgren formulerade det bra när hon sa: ”Barn måste få veta att livet också rymmer både sorg och ondska och nöd, att livet inte bara är ett litet glättigt ställe.”
Att göra det förflutna närvarande har varit ett annat ledord i skapandet av Barnens bästa bibel. I Marcus-Gunnars bilder blandas både dåtid och nutid. Som i bilden där Herodes skickar sina soldater efter Josef, Maria och den nyfödda Jesus. På bilden kan man hitta soldater från flera epoker i historien.
– Jag tänkte att här har jag en chans att visa att den här berättelsen också handlar om oss idag, säger Marcus-Gunnar. Att krig och förföljelse är en pågående historia.
Inne i ateljén i Arvika går nu två års intensivt arbete mot sitt slut. Skulle man kunna tro.
– Jag vill inte sluta jobba med det här, skrattar Marcus-Gunnar. Sören och jag har redan planerat in för en fortsättning. Det finns ju en massa fler bibelberättelser vi vill göra som inte kom med nu.
– Jag växte upp med de här berättelserna, och de är fortfarande en viktig del av mig. Det är ett både ärofyllt och svårt uppdrag, att balansera mellan att både utmana och respektera människors föreställningar. Jag ägnade två månader bara åt att fundera ut hur jag skulle illustrera änglar. Jag landade i något som åtminstone är okej, avslutar han med ett skratt.
Text: Speja förlag. Illustrationer: Marcus-Gunnar Pettersson