Nyårsdagen

Nyår 20-21

Nytt almanacksår. Egentligen inte. Om almanackan skulle visa vad jag vet om min framtid – tom! Hur mycket jag än planerar för framtiden, så vet jag fortfarande ingenting säkert om hur den kommer att se ut. Obehagligt, skrämmande, okänt för oss som gärna planerar och har kontroll.

Men på ett sätt också befriande. Jag menar, tänk om vi kunde se varje nytt år, eller varför inte varje ny dag, som en tom almanacka som ligger i våra händer och bara väntar på att fyllas med framtid, fyllas med våra liv. Tomma blad med ändlösa möjligheter. Utan förutfattade meningar och färdiga begränsningar.

Jag tror nämligen att även om vi tycker att det är tryggt och bra att veta saker och ha kontroll, så tror jag också att visshet kan binda oss och begränsa oss. Om jag tror mig veta precis hurdan jag är, så kan det begränsa mig och hindra mig från att prova nya saker. Det där kan jag inte, eller vågar inte, eller tycker inte om.

Om jag tror mig veta precis vad jag har framför mig nästa dag, exakt vilka punkter som jag pusslat in i schemat – då kan det begränsa mig och hindra mig från att se allt annat som kommer i min väg. Viktiga möten, relationer som kanske kommer i vägen för mitt schema, men som egentligen var viktigare

Och om jag tror mig veta hur en annan människa är, då begränsar jag oss båda – jag låter inte den andra komma till sin fulla rätt, och jag får inte själv del av allt den andra har att ge.

För vi kan veta mycket – om hur saker har varit, om vad vi och andra har gjort, om hur vi har varit. Men om vi med utgångspunkt i dåtiden tror oss veta hur framtiden ser ut – då binder vi oss och begränsar våra liv. Jag tror att mycket kunde se annorlunda ut i våra liv om vi oftare drog fram det oskrivna bladet och gav oss själva och andra en andra chans – oavsett hur dåtiden har sett ut.

Det här är förstås lättare sagt än gjort. Men enligt Jesus är det så här Gud ser på oss. Gud är alltid beredd att ge en andra chans. Och en tredje, och en fjärde osv. Trots att Gud vet allt om våra tillkortakommanden och svårigheter och misslyckanden så lägger Gud varje nytt år, och varje ny dag, varje nytt ögonblick som ett oskrivet blad framför oss. ”En gång till”, säger Gud, ”vi börjar på nytt nu, du och jag.”

Vi får nya möjligheter, även då vi har svårt att se det själva och känner oss låsta av gamla mönster. Gud ger inte upp. Gud ger en chans till. Vi får börja ett nytt år, tillsammans med Gud som lovar att vara med oss varje steg på vägen. Och kanske får vi ibland, när vi öppnar almanackan på morgonen komma ihåg att vår egentliga livsalmanacka för dagen som väntar är helt tom. Som en påminnelse om att Gud tror allt om oss, att Gud lägger vår framtid framför oss som ett oskrivet blad, och att Gud är med oss medan vi fyller våra blad med liv.

Vi ber: Gud, se inte till våra misslyckanden, utan se till vår goda vilja, se till vår längtan efter fred och vår önskan att göra kärleken synlig. Låt mig börja detta nya år i ditt namn, sänd av dig, omsluten av dig, älskad av dig. Amen.