När man talar om tonspråk har jag alltid tänkt på hur musik från olika länder eller epoker klingar olika, men tonspråk betyder också det som är klangen i ett talat språk. Så ska man skilja på språket i text och musik, eller hänger de ihop?
– När jag talar om musik tänker jag ofta språk, säger Ulf. Hade jag inte blivit musiker, så hade jag nog blivit språk-lärare, tyska och latin var mina språk.
Musiken och språket hänger ihop och skapar sinnesstämning och förstärker det man vill förmedla. Det blir särskilt tydligt när man ser den verklighet vi lever i just nu. I coronatid är den digitala mötet i samtal okej men musik fungerar inte den vägen. Man förlorar mycket av interaktionen och färgerna i tonspråket i det digitala mötet.
Som körledare – hur tänker du när du väljer musik till din kör, spelar språket in?
– Att förmedla texter på språk man inte kan, är inte alltid så lätt. Olika språk är olika lätta att sjunga på. Svenska anses som ett lätt språk i sång, det har med tonspråket att göra. Sedan är musik ofta bäst att sjunga på originalspråket.
När man väljer musik är det i första hand utifrån den kör man har. Vad klarar kören? Jag kan titta tillbaka på körledare jag haft och blivit avskräckt av. Det finns de som slipar på perfektion intill konsertstart. Det kan skapa en oro i kören om att man inte greppat musiken riktigt och då blir inte framförandet alltid bra.
– Jag tycker att närvaro är viktigare än perfektion. Där är Våga sjunga-kören ett gott exempel på hur viktig kommunikationen är. Med en bredd i kören, där det kan finnas allt från väldigt osäkra till väldigt säkra sångare, gäller det att vara tydlig för att folk ska våga och att de får växa som körsångare. Om det finns en oro när vi närmar oss konsertdags, gäller det att känna av stämningen. Det viktigaste är att närvaron i det vi ska förmedla finns. Jag har hört perfekta framföranden som inte berört alls.
Som musiker introducerar du psalmsången i gudstjänsten. Där har du en möjlighet att sätta känsla och karaktär på sången som kommer.
– Karaktären på psalmen bestäms förstås av sammanhanget, om det är en relativt okänd psalm då spelar jag ett enkelt intro som visar på melodin. Men om det är en psalm som församlingen kan så kan jag ta ut svängarna. Även om man inte har en relation till kyrkan och dess musik, så har många relationer till musiken – även om man inte tänker att det är kyrkomusik. Men känslan av en full kyrka som sjunger ”Nu tändas…” är mäktig. Eller "Dagen är kommen..." Då kan jag få ta i, och vet att musiken och texten lyfter varandra. Det är en häftig känsla.
– En del psalmer och melodier är ju väldigt slitstarka. Jag vet inte hur många begravningar jag har spelat på och hur många gånger jag spelat Blott en dag men fortfarande kan jag få en aha-upplevelse när jag spelar den, för texten och musiken betyder något där och då för dem som samlats. Samma sak gäller julmusik i övrigt, hur många gånger har jag inte sjungit eller dirigerat Otto Olssons Advent, och den lyfter fortfarande. Förklädd Gud, där finns nycklarna – det får aldrig blir teatraliskt, utan är rakt, enkelt och med närvaro.
Vad lyssnar du själv på för musik?
– Jag är operanörd, där kommer det sceniska också till, alla bitar ihop samverkar. När jag bara lyssnar på musik blir det nästan alltid instrumentalt. Det känns mer avslappnat, med musik och text måste jag lyssna mer aktivt.
Du går in på ditt sista år i tjänst, och har många musikminnen tillbaka i tiden. Vad har du gjort under dessa år och vad skulle du vilja göra?
– Starka konsertupplevelser är bland annat när jag sjöng med Torsten Nilsson i Stockholm. Radiosymfonikerna spelade och Oskars motettkör sjöng. Händels Messias i Storkyrkan i Stockholm, har jag lyssnat till kanske 15 gånger, men känslan var fantastisk varje gång.
– Jag har gjort mycket, tycker om allt från italiensk musik som Vivaldi till Wienerklassikerna, gärna romantisk musik till exempel Cherubinis Requiem. Och det har blivit en del engelsk körmusik också. I höst skulle vi ha gjort oratoriet Paulus av Mendelssohn Bartholdy med kör, orkester och solister, men så blev det inte… Den har jag aldrig gjort, och det blir tyvärr inte av. Kören har fått träffas i mindre ensembler, och kortare stunder. Och visst känns det trist att inte få sjunga julkonsert i år. Men förhoppningsvis ska vi kunna framföra något verk innan pensionen nästa höst! Och även om jag slutar min tjänst så kommer jag fortsätta spela.
Så avslutar Ulf med att sätta sig vid pianot och spelar. Vackert och med mycket närvaro.
---
Text: Helena Sandström
Artikeln är publicerad i tidningen Händer, nr 4 2020.