Mitt under adventstiden firar vi i Sverige Lucia, som i och för sig inte har så mycket med kyrkans kyrkoår att göra, men nog firar vi ändå Lucia med Luciatåg och Luciasånger i våra kyrkor och församlingsgårdar. Vi sjunger: ”Natten går tunga fjät” och ”Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nätter kvar till jul”. Ja, trettonde december fram till jul blir ju elva nätter fram till jul.
Luciadagen har blivit en tradition i Sverige med luciatåg, stjärngossar och tärnor. Lucia brukar traditionellt vara klädd med vit fotsid klädnad, ett rött band knutet runt midjan och en ljuskrona på sin hjässa.
Lucia infinner sig den 13:e december. Det är Luciadagen. Luciafirandet har sina rötter både i nordisk folktro, kristendomen och så ställer också den julianska kalendern till det för oss.
Som så ofta blandas traditioner och frågan blir om ursprung och originalitet verkligen går att finna. Här finns gammal folktro om att i mörkret finns det farliga väsen, Lussekärringen, en häxliknande varelse med onda avsikter som kom ridande med sina slemma och obehagliga följeslagare. Då gällde det att passa sig då natten till den 13 december sågs som årets mörkaste natt
Den 13 december var i den julianska kalendern årets mörkaste natt. För att förstå detta så kan man säga att kalendern, det vill säga hur vi mäter årets dagar, har genom historien genomgått radikala förändringar. Går vi riktigt långt tillbaka i tiden så delades året in i månader, där månadens längd avgjordes av fullmånen. Varje astronomisk mån-månad var ungefär 27,3 dagar. Det går inte ihop med solåret vilket är cirka 365,25 dagar per år. Månkalendern blev hopplöst föråldrad då den inte gick att lita till. Vi har i vår kalender idag en rest av månkalendern och det är när påskdagen infaller. Första söndagen efter vårdagsjämningen efter fullmåne. Det innebär att påskdagen kan förskjutas 27 dagar.
Den julianska kalendern tog hänsyn till solens rörelse och man införde även skottår var fjärde år. Detta stämde nästan. Så med tiden försköts dagarna med c:a 13-14 dagar. Därav att vintersolståndet, vilket är årets längsta natt, hamnade på den 13:e december. Vi bytte 1752 ut den julianska kalendern mot den gregorianska, vilken har järnkoll på solåret.
Lucia, vilket kommer av latinet Lux, betyder ljus. Ljuset, mörkrets motsats, var i den nordiska delen av Europa mycket viktigt. I mörkret lurade farorna och ljuset avslöjades dem. Allt julbestyr skulle vara klart, och julgrisen slaktad, innan årets mörkaste natt. Nåväl går vi tillbaka i tiden så var fattigdomen mycket utbredd i Norden, 95-98% av befolkningen levde i absolut fattigdom, så det var inte alla förunnat att slakta någon julegris. Det blev att äta vattgröt och rovor precis som alla andra dagar under året. Men hur det nu var med den saken så skulle julbestyren vara avklarade ty Lussekärringen var annars inte att leka med. Gårdsfolket gjorde bäst att under lucianatten – midvinternatten, vistas inomhus.
När Sverige kristnades försökte man göra upp med gammal folktro. Det bästa sättet var att förkristna de redan existerande Nordiska sederna och bruken. Helgonet Lucia fick bli den gestalt vilken skulle ersätta Lussekärringar, Lussegubbar och annat otyg. Man kan nog inte säga att vi i Norden främst firar helgonet Sankta Lucia. Vårt midvintermörker och vår längtan efter ljuset och att det är elva dagar kvar till jul, är kanske de viktigaste skälen för oss att fira denna dag.
Lucia, var enligt berättelserna en kristen jungfru som levde mellan 283 till 304 i Syrakusa på Sicilien. Hon kom från en välbärgad familj och hennes mor Eutychian var del av den romerska aristokratin. Lucias pappa dog dock när Lucia var mycket ung vilket innebar att hon helt uppfostrades av sin mor. Det berättas att hon tidigt avlagt kyskhetslöfte men hennes mor lovade bort henne till giftermål, vilket Lucia lyckades att i det längsta förhala. Hon bad till Gud om hjälp att slippa giftermålet, då hon vigt sitt liv åt Gud och att leva resten av livet i kyskhet.
Det berättas att Gud besvarar hennes bön och ger modern blödarsjuka, varvid Lucia övertalar sin mor att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. Vid graven händer märkliga ting då den döda Agata visar sig för Lucia och säger till henne att hennes tro har botat modern från blödarsjukan. Modern som blev frisk, lovar då Lucia att hon skall slippa giftermålet. Friaren blir dock djupt kränkt och anger Lucia för kejsare Diocletianus som var en av alla de romerska kejsare som förföljde kristna.
Så Lucia, enligt legenden, torterades och dödades år 304 under Kejsare Diocletianus för sin tro på Jesus Kristus, och trots all hiskelig blodig tortyr och att hon dömdes till att föras till en bordell för att bli prostituerad, så gav hon aldrig upp sin tro på Jesus Kristus. När man så transporterade henne till bordellen, vägrade hästen som drog vagnen att förflytta sig, varpå man hällde kokande olja på henne, men hon blev mirakulöst inte skadad. Så efter hisklig tortyr och först när hon fått sista smörjelsen dog hon. Ja, detta är verkligen en helgonberättelse som innehåller alla smaskiga detaljer. En vän gudfruktig jungfru, svek och förräderi, omvändelse, anspelning på sex, hisklig tortyr, en mordisk kejsare och ond bråd död samt tillit till Kristus ända in i döden.
Åtminstone fram till år 313 förföljdes kristna i Romarriket, varefter Konstantin och hans medkejsare Licinius avskaffade förföljelserna av kristna. Kristna förföljdes i olika grad fram till 313 bland annat på grund av att kristna inte erkände kejsaren som gudomlig, men också för att makten styrdes i Rom genom olika familjer eller klaner, vilka ständigt låg i konflikt med varandra. Då kan det vara ”bra” att visa på en inre och yttre fiende, i det här fallet bland andra kristna, för att skapa stabilitet i en osäker maktordning. Kejsare Konstantin kommer att under sin regeringstid att göra kristendomen till Roms statsreligion. Huruvida detta sker på grund av Konstantins kristna tro och fromhet eller på grund av taktiska och strategiska skäl, råder delade meningar om.
Helgonberättelserna lever kvar i vår tid, trots att helgonens betydelse i den kristna tron avpolletterades i och med reformationen. Helgonens betydelse som förebedjare för oss människor menar den lutherska kyrkans lära vara verkningslös. Ty inget står mellan dig, mig ja alla människor och Jesus Kristus. Genom Jesus Kristus står vi kristna relation med Gud, ty det är Guds nåd.
Lucias klädnad, den vita särken, ljuskronan och det röda bandet runt midjan skall symbolisera Lucias oskuld och jungfruskap, ljuskronan hennes helgongloria och det röda bandet symboliserar det blod hon utgöt genom hennes plågoandar.
Lusse Lelle, en av dessa sånger som sjungs under Lucia, kan ha anknytning till lokalt lussefirande bland annat i Värmland, där ungdomarna på Lucianatten klädde ut sig med hiskeliga masker för att skrämma slag på byn. Antagligen var det ett sätt att dels roa sig, men också ett sätt att trotsa de mörka makterna under årets mörkaste och längsta natt. Hade man dessutom tur så kanske man kunde bli bjuden på brännvin i någon av gårdarna. När man sedan blivit styrkt och livad av dryckjomen, kanske man sjöng ”Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nätter fram till jul”.
Luciatåget, så som vi känner det, med Lucia klädd i vit särk, ljus i hår och ett rött sidenband tillsammans med Luciatärnor och stjärngossar, är ett förhållandevis nytt fenomen. Här finns rötter från 1760-talet i Västergötland, men tydligast först under slutet av 1800-talet. Luciafirandet på skansen lär ha genomförts första gången 1893. Luciasången ”Sankta Lucia” och ”natten går tunga fjät” är samma melodi men texterna är från 1924 och 1928. Sveriges första offentliga Lucia, där en underskön kvinnlig Lucia skulle röstas fram, lär ha genomförts 1927 genom Stockholmstidningen.
Så luciatraditioner blandas, det sicilianska helgonet Lucia, årets mörkaste natt med mörka otäcka Lussevarelser och att ta tillfället i akt och fira ”lillejul”, har på olika sätt blivit till det Luciafirandet som vi idag är vana vid.
Vi påminns dock att vi om elva nätter kommer att få glädjas över inkarnationens mysterium, att Gud blir människa genom ett litet barn på ett jordgolv. Det är kanske Luciadagens innersta budskap, Herrens ankomst, Jesus födelse.