Guds rike är nära! Det är dags, det är tid nu. Guds rike är nära! Det läser vi i dagens evangelietext. Men visst kan det tyckas konstigt. För varje morgon när jag öppnar tidningen, så möts jag av våld, sjukdom, kravaller, krig, terrorism, död. Det är likadant på kvällen, när jag slår på nyheterna. Under dagarna möter jag människor som mår dåligt, som kanske knappt orkar leva, som blivit utsatta för fysiskt eller psykiskt våld, som drabbats av sjukdom, sorg och lidande. Ibland kan jag känna hur jag bara blir nedtyngd av det ena efter det andra – och att Guds rike, det har aldrig känts längre bort. Inte ens i närheten av att vara nära…
Fast det är klart, det händer också att saker lyfter upp mig. Rätt ofta till och med. Jag får vara med om möten med människor, jag får dela upplevelser med andra, jag får koppla av på en sten vid havet, jag får skratta och sjunga, jag får göra något bra för någon, jag får en kram.
Livet är på något vis fyllt av både och. Sådant som får min rygg att krökas, en liten bit för varje upplevelse som trycker ner mig. Och sådant som lyfter mig och får mig att räta på ryggen, en liten bit i taget.
Jesus använder den här bilden idag. Han säger att när Guds rike kommer – då ska vi få räta på ryggarna och lyfta våra huvuden. Har ni provat att göra det någon gång? Att verkligen ta ett djupt andetag, hänga armarna vid sidorna dra axlarna bakåt och fullständigt självklart lyfta huvudet? Jag tycker att jag blir nästan som en annan människa när jag gör det. Plötsligt tar jag plats, plötsligt ser jag människor rakt i ögonen, plötsligt är jag öppen, inga armar som skydd framför mig, ingenstans att vika undan med blicken. Det är som om jag blir fri och stolt och trotsig och öppen och sårbar – allt på en gång.
Jag tycker det är en fantastisk bild av Guds rike – att Guds rike är när vi får leva med räta ryggar och lyfta huvuden. Och då menar jag inte att vi ska gå omkring så här hela tiden – men att vi får ha huvudet upprätt på insidan, att vi får leva med känslan av att vara stolta, fria och öppna. Guds rike är när allt det här destruktiva i tillvaron – våld och hat och självförakt och skuld och skam osv – när allt det inte längre får lov att tynga ner oss, utan vi blir befriade från det, och kan se på det med upprätta huvuden.
Och då tror jag också på att Guds rike är nära. För då finns Guds rike inom oss. I Guds ögon är vi människor med lyfta huvuden. Vi är godtagna av Gud, som Paulus skriver i dagens episteltext.. Och vi uppmanas att godta oss själva och varandra. Vi får försöka, efter bästa förmåga, att känna de där sakerna som lyfter och befriar oss, och låter oss leva upprätta. Och vi får försöka att bit för bit befria och upprätta varandra och oss själva. Det kan vi. Inte helt och inte från allt i tillvaron, men på många sätt.
Jag tror det är så, att vi till viss del kan välja vad vi ser och inte ser. Ofta väljer jag nog tyvärr att se det som placerar Guds rike långt, långt bort. Jag ser det globala lidandet, terrordåd världen över, krigets effekter för oskyldiga människor. Jag tänker inte lika mycket på att se projekt mot mobbning, internationella insatser för mat- och vattenförsörjning, sjukvård, den vardagliga omsorgen, grannen som hjälper mig, kampen för klimatet, fredssamtal osv. Stort och smått – det finns så mycket goda krafter i världen, som jag bara tar för givna, och som jag liksom inte är öppen nog att se och ta till mig. Men när jag gör det, när jag ser allt konstruktivt och positivt som vi människor kan och gör –– då känner jag att Guds rike är nära – riktigt nära.
Jag tror att vi får öva oss i att öppna oss för de här små bitarna av Guds rike, och ta dem till oss och släppa in dem i våra liv. Och vi konstaterade innan att öppna sig – det är lättare med huvudet upprätt. Så på något vis tror jag att om vi övar oss i att känna Guds rike i oss, att känna att vi duger, att vi är godtagna av Gud – då blir det också lättare för oss att se Guds rike runtomkring oss.
Det är dags nu, det är tid! Mitt i mörkaste december kommer de här orden till oss. Och kanske är det så att Guds rike finns där vi minst anar det, och där det bäst behövs. Mitt i det som vi först ser som så långt från Guds rike vi kan komma – där tror jag att Gud finns, och kämpar för att de goda krafterna ska få övertag och få segra. Och vi får kämpa tillsammans med Gud – i öppenhet och sårbarhet, med våra huvuden upprätta får vi hjälpas åt att se till att Guds rike verkligen är nära.
/Linda Isberg, präst
Luk 21:25-36
Jesus sade till sina lärjungar: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.”
Rom 15:4-7
Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.