"Sjung för sjutton!"

– Sången får allt mindre plats och utrymme i svenskarnas vardag. Vi blir distanserade till ljudet av våra egna röster vilket leder till att sångkunskapen sjunker. Det menar musiker och engagerade som samlas i ”Barns sång – ett nationellt upprop”. 

Sverige har en lång sångtradition som sträcker sig djupt bak i kulturen, på ett sätt vi inte alltid reflekterar över. Vi sjunger och hoppar runt midsommarstången, vi går upp tidigt i december för att lyssna till Sankta Lucia och från och med november så spelar vi och sjunger julsånger. Vi är nog det land som tar Eurovision och Melodifestivalen på störst allvar. Vi har en hel TV-kultur av sångprogram så som Allsång på Skansen, Så mycket bättre, Så ska det låta och vi föll pladask för Idol när det kom till Sverige. En av Sveriges största exporter är just musik och flera svenskar hittas bland världskända sångare och låtskrivare och våra svenska musikfestivaler drar publik från hela Europa. Men trots svenskarnas kärlek till musiken så minskar vår sångkunskap och musiken prioriteras allt oftare bort i samhället.

Lovisa Kronstrand Alinder är organist i Linköpings domkyrkoförsamling och nationell körpedagog för Sveriges Kyrkosångförbund. Hon brinner för de frågor som Sånguppropet arbetar med. 

– Barn har rätt till sin röst. Idag sjungs det mycket mer sällan i samhället, något man ser redan i förskolan. Det beror på att pedagoger och lärare själva inte känner sin egen röst eller förstår hur barnrösten fungerar och får då svårt att lära ut sång till barnen, vilket i sin tur leder till att sångförmågan utarmas än mer. 

”Sjungande barn – för alla barns rätt till sin röst” är en satsning som organiseras av Kungliga Musikaliska Akademin. Ambitionen är att på nationell nivå låta sången återfå sin plats som en självklarhet i förskolor och skolor. Studier i bland annat Storbritannien har visat att det finns ett samband mellan sångkompetens och självkänsla, välmående och social samhörighet. Samtidigt så minskar musikens roll i läroplaner och i undervisning. 

– Meriter i barnkörmetodik prioriteras idag inte vid anställningar, berättar Lovisa. Man anställer inte nödvändigtvis den bästa pedagogen och barnkörer nedprioriteras ofta till fördel för vuxengrupper. Det är lätt att lägga ned barn- och ungdomskörer för att sen aldrig starta upp dem igen. 

– De som har arbetat länge med barnkörsverksamhet märker en tydlig skillnad i barnens sångförmågor när de börjar i kören. Vi märker det också på exempelvis dop att många sjunger tystare och mer generat idag än vad vi gjorde för inte så länge sen. 

I rollen som nationell körpedagog jobbar Lovisa med frågor som syftar till att gynna körsången för barn och ungdomar över hela landet. En stor del av det arbetet går ut på att bygga ett nationellt nätverk, skapa nya kanaler och bidra till att höja musikens status i samhället. Tillsammans med en projektgrupp utformar hon ett åtgärdsprogram och ett fortbildningspaket riktat bland annat till barnkörledare. Målet är att öka kunskapen om hur man lär ut sång till barn och utveckla sin egen sångteknik. Lovisa vill bidra till att Sverige förblir ett sjungande land. 

– Att sjunga är något som involverar precis hela kroppen, det är få muskelgrupper som inte aktiveras vid sång. Det är också väldigt bra stimulans för hjärnan då många av dess funktioner behövs för att sjunga. Så sjung för sjutton! Det berikar livet! ■

Läs mer om projektet på musikaliskaakademien.se/verksamhet/sjungandebarn

Text och foto: Axel Arkstål (ur Liv & Längtan Nr1 2021)