Välkommen att fira gudstjänst i Mariakyrkan. Predikan av Maria Lundgren. Musik av Björn Malmehed och Carina Byström Nuft med kör bestående av medarbetare i Mariakyrkan. Textläsning och bön av Carola Malmehed och Carina Byström Nuft.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Mariakyrkan. I dag är det Domsöndagen och temat är Kristi återkomst.
Vi får lyssna till, och sjunga med om vi vill i;
Psalm 490, Guds Son en gång i morgonglans
och Psalm 303, Det finns en väg till himmelen.
Textläsning av Carina Byström Nuft.
Musik av Malmehed och Carina Byström Nuft.
Dagens evangelium är hämtad från Psaltaren psalm 102, vers 26-29
Välkommen till Mariakyrkan idag på Domsöndagen. Det kan tyckas vara ett tungt namn på en dag. Och många har uppfattat den här dagen som extra allvarsam och kanske rent av skrämmande. Temat är ”Kristi återkomst”. När Jesus talar om att han en gång ska komma tillbaka så finns det en hel del allvar i det men framför allt finns det hopp om en annan framtid. Ett hopp som psalm 490 i psalmboken tagit fasta på.
Allt har ett slut. Den tanken är skrämmande - men kan också vara en liten aning om hopp.
Att något vi uppskattar eller kanske t o m älskar ska ta slut och försvinna, det har vi svårt att acceptera. Att förlora någon som står vårt hjärta nära är närmast outhärdligt. Men för oss alla kommer stunder i livet som innebär sorg, mörker, och smärta.
När vi lever i det mörkret är kanske det enda hoppet att allt har ett slut. Inte ens mörker, ångest och smärta kan vara för alltid.
Det är just det som Jesus pratar om när han säger att han en gång ska komma tillbaka. Att all världen mörker och ondska har en gräns. Jesus sa en gång att han är världens ljus. Där det finns ljus måste mörkret fly. Guds ljus lyser för oss - alltid. Ibland kan vi tro att ljuset slocknat. Tro att nu har Gud glömt mig. Men inget mörker är så stort att Guds ljus inte kan visa oss vägen.
2014 när det var Kulturhuvudstadsår här i Umeå, kom den här diptyken hit till Mariakyrkan. Den är gjord av den samiske konstnären Per Enoksson. På vernissagen berättade han om sitt konstverk men han lämnade till betraktaren att göra sin tolkning av det.
Så mycket sa konstnären om sitt verk att det handlade om mörker och ljus. Det går en tydlig gräns mellan det mörka och det ljusa. Visserligen är det ju skymning ibland men ofta finns mörkret eller ljuset. Dag eller natt. Mörkret behöver inte vara något ont. Både naturen och vi människor behöver den vila som mörkret ger. I Per Enokssons bild så finns ganska strama och fyrkantiga former i den mörka delen. Ger nästan en industriell känsla. Där finns inte så mkt utrymme för liv. Det strama tar död på kreativiteten och ger inte någon känsla av att här är det glädjefyllt att vara.
I den övre delen finns ljuset. Där kan vi ana människor, växtlighet och allt det som är tecken på liv. Skulle åtm jag bestämma på vilken sida jag vill befinna mig på så skulle jag nog bestämma den ljusa övre.
Mellan mörkret o ljuset finns en symbol som de flesta av oss känner igen som en labyrint. Men det är kanske ingen av oss som egentligen vet så mycket om vad labyrinten för. Det är en ganska gåtfull symbol. Vi vet att det är väldigt gammal symbol. Vi vet också att här längst Norrlandskusten finns det gott om labyrinter daterade från 1400-t och framåt. Vi kan också hitta bilder av labyrinter i en del medeltida kyrkor. Och då har labyrinten fått vara en bild för vägen till den gudomliga staden Jerusalem eller himlen.
På den här diptyken finns labyrinten som en förbindelse fr mörker till ljus. En väg som leder framåt även om den går i cirklar.
För mig blir den här symboliken något som påminner mig om Jesu löfte och det som psaltarpsalmen vi läste ger oss hopp om. Allt på jorden, ja rent av jorden själv, ska upphöra. Det innebär inte att allt är slut. Jesus beskriver en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Där det mörker och den ondska som begränsar inte har utrymme. Där Guds liv och ljus får tränga fram och omsluta allt.
Det är den visionen som Domsöndagen handlar om.
Gud, led oss på vägen genom den labyrint som livet är.
Ge oss aning om ditt ljus när vi vandrar i mörker.
Tänd i oss den låga av hopp som inget mörker kan utsläcka.
Amen.
Herren välsignar dig och beskyddar dig
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid och fred
i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn.
Amen.
Gud sänder oss att dela bröd och fred
Gud till ära och människor till tjänst.
Låt oss gå i fri
i vår herre Jesu Kristi namn.
/ Maria Lungren, präst i Mariakyrkan