I temat på söndag möter oss ett ord som idag nästan bara används i kyrkliga sammanhang; ordet frälsning. Ett ord som egentligen betyder räddning, Gud frälser oss betyder helt enkelt Gud räddar oss. Men just ordet ”frälsning” har för oss blivit så förknippat med den religiösa sfären att vi lätt kan tro att det kommer därifrån, att det bara är i religiösa sammanhang som ordet hör hemma, och att vara frälst bara har att göra med en religiös dimension i mitt liv.
Rent språkligt har ordet frälst i vårt språk ett mer civilrättsligt ursprung. Ordet frälsa kommer av ordet frihalsa. Och frihalsa det var det man gjorde med trälar som blev fria. Trälarna hade ett halsjärn runt halsen – kanske ett sätt att kedja och hålla fången, men säkert också som en markering, en symbol som berättade att det här är ingen fri människa, det här är en träl. Om en träl blev frigiven, då togs halsjärnet bort – han eller hon frihalsades.
När kristendomen kom till Sverige, så kom den till ett samhälle där trälar var en realitet. Och jag tycker det är fantastiskt att just ordet frihalsa blev det som fick beskriva hur Gud räddar oss. Att gå från att vara träl eller slav till att bli en fri människa – det måste ha varit en fullständig förändring av ens liv, av hela ens livsvillkor. Hela tillvaron måste ha blivit uppochnervänd. Ett nytt sätt att leva, ett nytt bemötande från andra, nya ansvar, nya förmåner – helt enkelt fullkomligt nya möjligheter, som dittills varit helt omöjliga.
Och så tror jag att Gud räddar oss. När vi säger att Gud frälser oss eller räddar oss, då handlar det inte bara om en liten, religiös del av oss. Det handlar inte om någon slags logisk teori som att Jesus dog för att vi skulle bli räddade alltså kan vi tro på Gud. Att Gud räddar oss tror jag handlar om hela våra liv.
Vi går kanske inte omkring med synliga järn runt halsen – men vi bär alla på saker som tynger oss och som binder oss. Rädslor, känslor av otillräcklighet, oro, sorg, smärta, sjukdom, ensamhet osv. Många av de här sakerna kan upplevas som något vi inte kan göra något åt – vi är bundna av dem, och de dikterar våra livsvillkor.
Mitt i detta vill Gud rädda oss, frihalsa oss. Rädda oss från det som förminskar våra liv. Mycket av det vi tycker verkar omöjligt vill Gud göra möjligt. Gud vill ge oss nya möjligheter i våra liv – lika mycket som den frigivne trälen fick nya möjligheter, fick det som dittills hade varit fullständigt otänkbart. Gud vill plocka bort järnet runt vår hals och hjälpa oss att bära bördorna. Frälsningen – den gäller hela våra liv. Inför Gud behöver vi aldrig vara trälar – vi får vara, som vi läste, ljusets söner och döttrar. Guds barn – inte Guds slavar. Gud vill ge oss allt det goda, vill hjälpa oss att se möjligheterna istället för det som binder oss, vill bära våra bekymmer – Gud vill rädda oss.
/Linda Isberg, präst
Joh 12:35-43
Jesus sade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.