Lördag 31 oktober - Alla helgons dag

För idag står helgonen som tema. Denna dag när våra kyrkogårdar blir till hav av ljus som tänds till minne av våra bortgångna anhöriga. Våra liv sätts i ljuset av vår egen dödlighet.  Predikan av Emmeli Karlsson Lundmark och sång av Ersbodakören.

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

Välkomna till gudstjänst i Ersmarks kyrka. I dag är det den Alla helgons dag och temat är Helgonen

Vi får lyssna till, och sjunga med om vi vill i, Psalm 262 och 169. 

Dagens evangelium är hämtad från Lukasevangeliet kapitel 6, vers 20-26

Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
”Saliga ni som är fattiga,
er tillhör Guds rike.

Saliga ni som hungrar nu,
ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu,
ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt.
Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

Men ve er som är rika,
ni har fått ut er glädje.

Ve er som är mätta nu,
ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu,
ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

PSALTARPSALM

En vallfartssång.
vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!

Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.

Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.

De som sår under tårar
skall skörda med jubel.

Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.

 

Predikan 

Betraktelse

“Jag är ju inget helgon” kan man höra sägas, som för att ursäkta att man har mänskliga brister. Och samtidigt kan vi säga när vi talar om någon att “hon var ett riktigt helgon”. Och då mena, ja, till exempel att hon var övermåttan snäll och trevlig, trots att hon hade skäl för annat. Av det kan man dra slutsatsen att ett helgon inte är människa riktigt, utan något annat. Det ska vi återkomma till. 


För idag står helgonen som tema. Denna dag när våra kyrkogårdar blir till hav av ljus som tänds till minne av våra bortgångna anhöriga. Våra liv sätts i ljuset av vår egen dödlighet. 


Nathan Söderblom, Svenska kyrkans ärkebiskop för drygt 100 år sedan, sa att “Helgonen är de som i sina liv visar, att Gud lever”. 


Är det bara de officiellt helgonförklarade människorna som fått den kallelsen och levt i den? Sannerligen inte. Kallelsen att med sitt liv visa, att Gud lever, den är inte reserverad endast för vissa människor. Nej, du och jag är kallade. Och många fler människor än de som blivit helgonförklarade, har levt sådana liv att de för sin omvärld blivit sådana Gudsvittnen. 


Hur ser då vägen dit ut?


Jesus säger i saligprisningarna: att snarare än i rikedomen finns i fattigdomen en väg till att hitta vägen fram. Fattigdom inte i bemärkelsen att sakna inkomst eller medel, utan i betydelsen att veta om sin egen törst efter Gud. Att veta om att det finns ett behov i mig, som bara Gud kan fylla. 


Rikedomen, den är i det här sammanhanget att inte uppleva denna brist och behov, utan istället att vara övertygad om sin egen tillräcklighet. Ve dig som upplever dig själv fullkomlig, säger Mästaren.  


Jesus säger också att mer än i skrattet och överflödet finns det i gråten och hungern en väg, därför att i gråten och förkrosselsen över just denna brist, över ofullkomligheten, finns början till något stort, där Gud sedan kan börja skänka av rikedomar, som bara just Gud kan skänka. Till glädje. Till salighet. Till vittnesbörd om att Gud lever... Helgelsen - ett gammeldags ord för vad detta skeende kallas - är just inte något vi själva kan åstadkomma.  Det är Gud som handlar i oss, genom sin Ande. Det är Guds verk, en gåva, och det är en process. Ingen mirakelmedicin, utan just detta: en lång process. Jag ska läsa ett citat av Luther, ur en predikan han höll. 


“Kristi rike är så beskaffat, att de kristna inte är fullkomliga helgon. De har bara börjat och står på tillväxt. Därför finner man ännu mycket av gamle Adam hos dem: skröpligheter, svagheter… när nu en falsk domare kommer och räknar upp de Andens frukter en kristen skall bära, så vill han inte erkänna dem som kristna, hos vilka han inte finner dessa frukter i fullt mått. Han skryter med att han bedömer de kristna efter deras frukter och drömmer om att de är utan fläck eller fel, som de en gång ska bli i himmelen. Men säg mig var i skriften det talas om de kristna på det sättet?” 


Du och jag står på tillväxt och i tillväxthuset får hela våra liv plats, hela min mänsklighet ryms. Inte bara det övermåttan snälla och trevliga, ni vet, där jag började, det vi människor vill sätta en helgongloria på, nej allt i oss, allt, kan Gud använda. Även fläckar och fel. Gud kan, och gör det. Ja, i synnerhet de områden i våra liv där våra svettiga brottningskamper med oss själva utspelar sig, är områden som Gud kan bruka för vår helgelse. I ångest, beroende, mindervärdeskänslor, där vi dignar under prestationskrav...särskilt där kan Gud möta oss, beröra oss med sin Ande och leda oss på vägen till livet. Till Guds ära. 


Helgelse, alltså: väldigt uppbygglig, men samtidigt inte livsnödvändig. För det är ju så, att vägen till Gud står öppen inte på grund av några ansträngningar hos oss, utan tack vare Jesus Kristus och hans död för oss på korset. Det är en gåva att blott o bart ta emot. Inget går att lägga till eller betala för det. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son… 


Vad är det budskapet, om inte tröst? Vad är saligprisningarna, om inte också just tröst? Gud är Tröstens Gud. Lovad vare du, Gud, för det, en sådan här dag, när många av oss sörjer anhöriga, i en tid när många av oss hålls ifrån varandra. 


Låt oss be. Gud, fyll mitt hjärta med din kärlek. Gör mitt hjärta rikt på dina skatter. Kom med din tröst. Amen. 

 --
Emmeli Karlsson LundmarkPräst i Vasakyrkan, EFS
072-601 12 40