SORGEN
Sorgen drabbar oss med full kraft när vi förlorar den vi älskar. Tillvaron rubbas i grunden och en människa som inte längre finns lämnar efter sig ett tomrum som inte på något sätt går att fylla. Saknaden blir fysisk. Någon sa att sorg är kärlek, stark kärlek, som inte längre har någonstans att ta vägen. Sorg är kärlek som virvlar och snurrar runt utan den riktas mot någon – och det är därför det gör så ont med sorg. Det hopp som helgens budskap och texter vill förmedla till oss i dag är inte en teoretisk förklaring av döden och uppståndelsen. Det är inte ett rationellt eller förnuftsbaserat system. Det är inte heller ett glättigt eller optimistiskt budskap om positivt tänkande eller glatt humör. Men hoppet i dagens texter är mer än enkla svar. Hoppet grundas i tillit, kärlek och längtan.
ALLHELGONA HELG
Återigen är det höst. Återigen allhelgonahelg. Vi minns alla dem som vi saknar, alla dem som inte finns hos oss. Allhelgonahelgen är en helg som kommit att betyda mycket för många människor. Den här helgen tänder vi ljus, vi samlas vid gravar som bär namnen på de som inte längre delar vår vardag. Vi tänker på de som gått före. Vi tänker på den som vi saknar, den vi kanske önskar att vi hunnit säga mer till, eller kanske mindre. Den här helgen, kanske tydligare än andra dagar under året, bär på vetskapen om livets förgänglighet och frågorna som berör frågan ”och sen…?”. Vi påminns om livets storhet och bräcklighet. Vi gläntar försiktigt på dörren till de stora, existentiella frågorna som vi alla bär inom oss, men som i vardagens blurr och surr inte alltid hinner landa. Vad det är att tro? Vem är Gud? Vad är Gud? Vad är det att vara människa? Hela den här helgen, med alla dess texter, psalmer, traditioner och riter, delar samma stämning. Saknad och sorg, men också framtidstro och hopp!
DÖDEN ÄR INTE SLUTET
I söndagens evangelietext från Lukasevangeliet 20:37-38 svarar Jesus på frågor om uppståndelsen, om vem som är gift med vem när uppståndelsen kommer och hur de religiösa lagarna ska tolkas i himlen. Jesus svarar att denna världens juridiska spörsmål inte har att göra med uppståndelsen. Poängen är att Gud är inte en gud för döda utan för levande – för Gud är alla levande. Gud glömmer ingen. För mig bär allhelgonahelgen på budskapet att vår mänsklighet hör ihop – hur vi hör ihop med varandra och hur vi hör ihop med Gud. Vi hör inte ihop pågrund av världens strukturer och ordning, utan på grund av att vi är skapade av kärlekens och livets Gud.
Att vara i dödens närhet, att mista någon, eller att se en värld som präglas av våld, förföljelse, sorg och död kan få oss människor att förstå livets skörhet och förgänglighet. Under allhelgonahelgen finns frågan ”Varför finns döden?” parallellt med ”Varför lever vi?”. Gud som med sin oändliga omsorg, kärlek och nåd hjälper oss i livets sorgeprocesser, i det som blev eller inte blev. Gud delar våra villkor, ger oss riktning att se, hjälpa och finnas till för varandra. Gud eliminerar inte sorgen, men Gud delar sorgen med dig och finns med i lidandet – till och med in i döden. Jesu uppståndelse spränger de gränser som stänger in och förlamar. Jesu uppståndelse är kärlekens och livets seger över död och mörker. Sorg, lidande och död är och kommer alltid del av det mänskliga livet, men uppståndelsen vittnar om att döden inte är slutet. Innan Gud formade dig i moderlivet, valdes du ut. Innan du föddes, fick du ett heligt uppdrag – att vara du. Och varje dag, genom hela det krokiga livet som är ditt, finns Gud vid din sida.
JAG TROR PÅ EN GUD…
Christina Lövestams psalmtext (Sv ps 766) formar sig till en diktens trosbekännelse, om tron på en lidande men också tröstande och ständigt närvarande Gud som inte sviker oavsett hur vi har det.
”Jag tror på en Gud, som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den, som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.”
Världen ser ut som den gör. Och våra frågor om döden och lidandet kvarstår. Men dessa frågor är vad som gör oss till människor, och en impuls till nya sätt att tänka, leva och handla. Gud är en Gud för levande och Gud glömmer ingen.
Du är inte glömd av Gud.
Amen.