Den här straffstocken i furu finns bevarad i Kristinehamns kyrka. Den har sju hål, i avtagande storlek. En straffstock stod förr placerad utanför kyrkan, eller i vapenhuset. Där fick människor, som ansågs ha begått något mindre brott, sitta med händer, och ibland fötter, fastlåsta, och skämmas, till allmän beskådan i avskräckande syfte.
Den här typen av bevarade straffredskap kan betecknas som ”svåra föremål”, men ska för den sakens skull inte gömmas eller glömmas. Straffstocken, stupstocken, skampallen och piskan berättar något om hur vårt samhälle fungerade och kyrkans roll i den tiden. Kyrkotukt utdömdes enligt 1686 års kyrkolag. Brotten kungjordes från predikstolen. Brottslingen fick därefter offentligt bekänna sin skuld, ge uttryck för sin ånger och ta emot avlösning, syndernas förlåtelse. Användningen av straffstock avskaffades 1841.