Per Lindeström växte upp i ett välbeställt ämbetsmannahem i Stockholm. Det framgår av föräldrarnas testamente att de lagt ner stora kostnader på hans utbildning. Per sändes som 15-åring till Uppsala 1647, där han studerade matematik och befästningskonst. Han började auskultera i faderns ämbetsverk, bergskollegium 1652. Då han var kunnig i fortifikation, fick han som ingenjör medfölja en expedition till kolonin Nya Sverige i Nordamerika. I januari 1654 avseglade skeppet Örnen från Göteborg och i maj var man framme vid Fort Kristina vid Delawarefloden.
I en utförlig resebeskrivning ger Per Lindeström en livfull bild av en atlantresas vedermödor och kryddar den med roande episoder och en och annan skepparhistoria. Han beskriver också levande och detaljrikt förhållandena i Nya Sverige, dess natur, folk och historia. Han berättar också mycket om Delawareindianerna, svenskarnas närmaste grannar. Hans beskrivning, gjord med humor och frodig berättarkonst, är ett ovärderligt dokument från ett märkligt företag. Som lantmätare rekognoserade han hela kolonin och utarbetade kartor över hela området och floden. Han utstakade gator och torg till en by Kristinehamn vid Fort Kristina. Byn låg på den plats där staden Wilmington nu ligger.
Sedan Nya Sverige 1655 erövrats av holländarna, återvände Per Lindeström till Sverige. På återvägen förlorade han sina lantmäteriinstrument under en storm på havet och blev överfallen och utplundrad, sedan han valt att ta hemfärden till lands över Holland och Tyskland.
Efter hemkomsten fick han konduktörsfullmakt med löfte att han, eftersom han tjänat "i främmande land", skulle få första ingenjörsplats som blev ledig. Under de följande åren tjänstgjorde han vid fastningsarbeten i Jämtland, Småland och Stockholms skärgård. Våren 1659 fick han varning för fylleri och slöhet i tjänsten. Fast han ännu några år var i tjänst, fick han aldrig ingenjörslön.
I början av 1660-talet försvinner han ur akterna. I föräldrarnas testamente talas det om sonens "otidiga leverne och den sorg han oss därmed gjort har". De ville göra honom arvlös, men med tanke på hans "eländighet och oförstånd" förunnade de honom skattegården Knäpplan vid Hjo, som han övertog efter faderns död. I början av 1680-talet indrogs gården till kronan vid reduktionen. På 1670-talet hade Per Lindeström gift sig och flyttade till hustruns gård Brosäter i Värmland. Han var bruten av värk och måste tillbringa resten av sitt liv i sängen. Under denna tid skrev han sin reseberättelse, som var avsedd som en böneskrift till Karl XI. Efter hans död tillerkändes änkan 200 riksdaler som begravningshjälp.
Källor:
Pedher (Per) Lindheström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10589, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg).
Lindeström, Per, Resa till nya Sverige, Natur och Kultur, Stockholm, 1962.
