Foto: Pixabay

Kan digital begravning fungera?

På presskonferenserna räknas de döda i siffror och diagram. Men varje siffra är någons förälder, livskamrat, släkting eller vän. När de ska begravas förändrar pandemin våra ritualer.

Judiska församlingen i Stockholm med runt 4 400 medlemmar har drabbats hårt.
– Vi fick in det väldigt tidigt på vårt äldreboende, säger Anna Nachman som är ansvarig för begravningsverksamheten i försam­lingen.
Smittan fanns redan där i höjd med sportlovet. Det hjälpte inte att besöksförbud infördes tidigt. Tolv dog i sviterna av covid-19 under en dryg månad. Det skapade stor sorg, men förändrade också begravningsrutiner som tvagning och närvaro under akten.
 
ENLIGT TRADITIONEN ska minst tio judiska män närvara under läsningen av bönen kaddish på begravningen.
– Men nästan alla mina volontärer var 70-plussare, säger Anna Nachman.
De som satte sig i karantän hjälpte henne att hitta yngre ersättare.
– Nu har jag fler volontärer än före pandemin och jag räknar kallt med att de ska finnas kvar när allt blir normalt igen.
Tidigare var det strängt förbjudet att fotografera den döde och begravningssällskapet.
– De äldre kunde springa och jaga folk som tog en bild, det fick bara inte förekomma.
Nu filmas begravningarna och läggs ut som videokonferenser. Det går att delta från andra sidan jorden eller från hemkarantän.
– Vi har fått större förståelse för de sörjande tack vare tekniken och pandemin. Det är för dem vi har begravningen, för att de ska må lite bättre i sin sorg, så nånting gott kommer det ur varje katastrof, säger Anna Nachman.
Synagogor, kyrkor och moskéer höll stängt när smittan var som värst.
 
MUSLIMSKA BEGRAVNINGAR brukar locka stora mängder deltagare. Nu har de hållits utomhus med bara den närmaste familjen. Det, och att inte kunna hålla fredagsbön, är en extrem inskränkning för många.
– Men när vi öppnade moskén för första gången så kom det exakt 50 personer. De satt med långt avstånd och hade egna bönemattor med sig, säger imam Abd al Haqq Kielan i Eskilstuna som är ordförande i Svenska islamiska samfundet med drygt 30 000 medlemmar.
Pandemin är en nödsituation som ger utrymme för avsteg från religiösa regler. Medlemmarna följer myndigheternas rekommen­dationer.
– Det gäller hela vår verksamhet. Den islam vi representerar är en vanlig svensk religion och vårt hemland är Sverige.
Att försiktighetsåtgärderna gäller alla gör det lättare att gå med på förändrin­gar, be­tonar prästen Cristina Grenholm, kyrkosekreterare i Svenska kyrkan som är huvud­man för nästan alla begravningar i landet – inte bara de egna.
 
DET ÄR VIKTIGT att en begravning hålls i anslutning till dödsfallet.
– Det brukar vara det bästa för att hjälpa oss att sörja så att vi kan gå vidare i livet, sä­ger Cristina.
Men formerna får anpassas och viruset har lockat fram stor uppfinningsrikedom.
Några saker kan bli beständiga, tror Cristina. Som möjligheten att följa begravningar digitalt.
– Och kanske kommer vi att känna en viss frihet från krav som andra ställer på hur riterna ska utformas, nu när vi sett vilka alternativ som finns.

Text: Börge Nilsson/Textra