Hon anade aldrig, förstod inte, ställde inga frågor. En morgon var 14-åringen borta. Mamma och storasyster hittade Simon död i sängen.
I dag kan Pia prata om katastrofen. Elva år har gått och hundratusentals är de ord hon skrivit, både som blogg och i bokform.
Valet att ge offentlighet åt sonens självmord var aldrig enkelt. Men nödvändigt.
– Det har varit ett sätt att bearbeta mitt trauma och komma till insikt. Jag hoppas kunna ge andra det jag hade behövt, för att se innan det är för sent.
DE FÖRSTA TRE ÅREN efter Simons död var allt kaos. Utan dottern Jennie och deras gemensamma löfte om att finnas för varandra hade Pia gått under. Mörkret var monumentalt.
Sett i backspegeln är det lätt att peka på allt som gick fel, hur Pia alltför snabbt gick tillbaka till jobb och studier, körde på som planerat och inte fick den professionella hjälp hon borde ha haft. Till slut tvivlade hon på hela sin existens; misslyckad mamma, frånvarande fru, usel pedagog.
– Hur skulle jag som inte kunde ta hand om mitt eget barn klara att ta hand om andras?
Ett berg av skam och skuld skymde all sikt.
Hur överlevde du?
– Livet fortsätter av sig själv. Det är inget man väljer. Men att fylla det med mening igen var det bara jag som kunde göra. Med stöd av andra.
Hon värjer sig mot uttrycket ”att gå vidare”. Det låter som att man pausar och sen bara fortsätter som förut. Inget kan vara mer fel.
En bra terapeut var första hjälpen. Pia började sakta bygga en ny tillvaro, där små delmål blev viktiga.
– Som hållplatser längs vägen framåt.
Orden, bilderna, musiken, motorcykeln, mötet med vännen och kärleken HG. Livet bit för bit. Det finns berättat i boken. Men vissa dagar blundar hon bara. Tar sig genom de svarta stunderna. Sorgen och saknaden är en del av Pia.
– Jag kommer aldrig fullt ut att få svar på alla varför. Hur han tänkte och vad jag kunde ha gjort annorlunda.
VARJE ÅR BEGÅR RUNT 1 500 svenskar självmord. Det är fyra om dagen, en tonåring i veckan.
– Vi måste lära oss att se och vi måste våga fråga: ”Funderar du på att ta ditt liv?”
Oron över att kanske väcka slumrande tankar avfärdar Pia direkt. Det finns så många fördomar och myter runt självmord. Så mycket rädsla.
– Bara genom att vara öppna och prata kan vi förebygga så att det värsta inte händer, säger hon.
LÄS MER
Detta är endast en liten inblick i Pias liv med föräldrasorg.
Läs mer av hennes tankar i bloggen piasundgrenraindance.se samt i boken ”Det man inte pratar om”.
Text: Helena Söderqvist