Fötter på orgelpedaler

Limhamns kyrkas orgel

Äntligen står den nya orgeln färdig i Limhamns kyrka. Resultatet är synnerligen lyckat och Limhamn har nu en väl utrustad orgel lämplig för alla kyrkomusikaliska funktioner. Förutom att den är ovanligt klangskön har den också ett mycket stort kulturhistoriskt och musikhistoriskt värde.

Orgel från Musikaliska akademien i Stockholm

Orgeln är hitflyttad från Musikaliska akademien vid Nybrokajen i Stockholm, där alla Sveriges blivande organister utbildats från 1877 fram till mitten av 1960-talet, då den nya musikhögskolan på Valhallavägen invigdes. Legendariska orgelprofessorer som Gustaf Mankell, Gustaf Hägg, Otto Olsson och Alf Linder har undervisat vid den. Även i litteraturen finns den omnämnd, ofta i kompositörers och musikers biografier, men även i Strindbergs novell Den romantiske klockaren på Rånö.

Orgelns historia

Orgeln är enligt alla skriftliga källor ursprungligen byggd 1867 av Per Larsson Åkerman i Stockholm. Eventuellt är dock denna uppgift felaktig. Orgelfasaden är nämligen ritad av den kände arkitekten Johan Fredrik Åbom (1817-1900) som också ritat byggnaden den står i som invigdes först 1878.

Att orgelfasaden är av Åbom är tydligt eftersom den är mycket lik orgelfasaden i Runstens kyrka på Öland, vilken också är ritad av Åbom. En trolig förklaring är att orgeln är byggd 1867 av Per Larsson Åkerman för Musikaliska Akademien men att den fick ny fasad när den i så fall flyttades till den nya orgelsalen 1878.

Tillkomståret är viktigt eftersom den epokgörande upphovsmannen Per Larsson Åkerman avled redan 1876 och sedan efterträddes av kompanjonen Carl Johan Lund. I sitt ursprungliga utförande hade orgeln åtta stämmor och två pedaltransmissioner.

Orgeln byggdes om och utvidgades 1912

Orgelidealet och framförallt den tekniska utvecklingen förändrades snabbt vid sekelskiftet 1900 och med sina slejflådor och mekanik blev orgeln därmed omodern. 1912 byggdes därför orgeln om och utvidgades av Åkerman och Lund.

Vid denna tid var Gustaf Hägg orgellärare (professor från 1915) och hans ideal återfinns i orgelns disposition. Denna finns rekonstruerad efter anteckningar på de bevarade registerventilkistorna, bevarat pipmaterial och efter Sverker Jullanders doktorsavhandling om Otto Olsson. Pedalstämmorna är dock något osäkra eftersom pedallådan från 1912 inte finns bevarad. Orgeln fick pneumatiska Rooseveltlådor, men förmodligen med mekanisk traktur och rörpneumatisk registratur. 

Antalet stämmor dubblerades i slutet av 1930-talet

Efter Gustaf Häggs död 1925 utnämndes läraren i harmonilära, tillika organisten i Gustav Vasa kyrka, Otto Olsson till professor och verkade som sådan fram till sin pensionering 1945. Hans betydelse för svensk kyrkomusik är oöverträffad, men han var också sin tids främste orgelexpert.

1938 utökades akademiorgeln till mer än dubbla stämantalet av Åkerman & Lund. Otto Olsson föredrog som regel konkurrenten Setterquist & Son, men vännen Gunnar Setterquist hade avlidit 1936 och kanske ansågs Åkerman & Lund därför som mer rutinerat och tillförlitligt.

Professorn i harmonilära och organisten i Engelbrekt, Oskar Lindberg förespråkade oftast Åkerman & Lund och kanske var han också inblandad i orgelärendet, vilket de ovanligt orgel-rörelsemässiga inslagen i orgeln från 1938 eventuellt tyder på. Otto Olsson hade redan vid 1920-talets slut tydligt uttryckt att orgelrörelsen då gått för långt och kallade de samtida orgelrörelseorglarna för skrikorglar.

Åkerman & Lunds namnkunnige intonatör 1909–45, Josef Brüstle gestaltade orgeln klangligt och hans namnteckning och datum från sommaren 1938 finns inristad på den lägsta metallpipan i samtliga stämmor från det året. Samtliga äldre stämmor, förutom rörverken, återanvändes också. En del av de gamla tungpiporna från 1867 och 1912 fanns bevarade på den lilla luftlådan, som hade sin plats längst bak till vänster i orgeln, där generationer av organister fått öva sig att stämma rörverk.

Orgeln fick nytt tremanualigt spelbord med rörpneumatisk funktion. Kombinationssystemet var det sinnrika klassiskt mekaniska som använts av Åkerman och Setterquist sedan seklets början. Under 1930-talet var det annars vanligast med småknappar för fria kombinationer, men detta var säkerligen ett önskemål av Otto Olsson. Orgeln utökades med åtskilliga Rooseveltlådor i befintligt orgelhus vilket medförde att orgeln var mycket trångt uppställd och svårservad.

Orgeln barockiserades troligtvis på 1960-talet

Orgeln ”barockiserades” under Alf Linders tid som professor, men vi vet inte när. Under monteringen i Limhamn hittades dock en anteckning på undersidan till rastret på Borduna 16’ där det står att Einar Berg byggde om orgeln 1964 varvid Gemshorn 4’ ersattes med Scharf III, Salicional kapades till Kvint 1 1/3’ och Aeolin 8’ till Oktava 1’.

Från Stockholm till Limhamn

 

Efter att orgelundervisningen vid Musikaliska akademin flyttat till de nya lokalerna på Valhallavägen i Stockholm lämnades orgeln kvar utan att användas och orgelsalen kom att bli Musikaliska akademiens bibliotek.

Akademiorgeln revs, magasinerades och såldes sedan

1998 revs orgeln av Jan Börjesson orgelvård AB och magasinerades enligt uppgift i en lada i Västergötland, där den tog skada av fukt. Planer på att sätta upp den på den nya Musikhögskolan i Stockholm fanns kring 2010 och orgeln flyttades till ett lager i Stockholm, men planerna realiserades inte och istället såldes orgeln till Åkerman & Lunds orgelbyggeri för en symbolisk summa.

Limhamns kyrka i behov av ny orgel 

I Limhamn hade det länge påtalats att den förra orgeln hade stora brister och behövde bytas ut. De kyrkopolitiska processerna i orgelärendet var komplicerade och även tillståndsprocessen från Riksantikvarieämbetet var tidskrävande. Flera olika orgellösningar diskuterades. När så möjligheten att återanvända akademiorgeln erbjöds, lyckades det bland annat genom en handlingskraftig fastighetschef få en, vad det då såg ut som, enkel lösning till stånd. 

Slovenskt orgelbyggeri kontrakterades

I slutet av 2014 skrevs kontrakt med Åkerman & Lund om leverans tredje kvartalet 2016. Företaget kom av olika anledningar på obestånd och gick tyvärr i konkurs.  Men Svenska kyrkan Malmö lyckades att köpa loss orgeln från firman. I början av 2018 skrevs ett kontrakt med Tomaž Mocniks orgelbyggeri om restaurering, ombyggnad och uppsättning av orgeln i kyrkan. Separat kontrakt för elektronik och orgeldator skrevs med Norsk orgelverkstad.

Allt transporterades till orgelbyggaren i Slovenien. När orgeln undersöktes visade sig rooseveltlådorna vara i betydligt sämre skick än väntat, förmodligen beroende på den fuktiga lagringen i Västergötland. De små bälgarna som sitter under varje pipa har därför i de flesta fall fått belädras om och filt, skinn och metall var så mögligt, rostigt och ärgat att tredje manualens rooseveltlåda från 1912 fick kasseras. Övriga luftlådor har alltså krävt ett synnerligen omfattande restaureringsarbete. Även fasaden hade skadats av fukten så att det mesta av originalfärgen flagnat.

Fler delar behövdes

Lyckligtvis lyckades man hösten 2018 få tag i en ny rooseveltlåda och reservbälgar som fanns i S:t Pauls metodistkyrka i Stockholm och som ursprungligen byggts 1924 av Åkerman & Lund för Stockholm S:t Matteus kyrka. Fasaden därifrån har återanvänts till S:t Johannes kyrkas nygamla kororgel.

I linje med allt detta återbruk av kvalitetsorglar har en äldre Dubbelflöjt, en Vox humana och en Clarinet importerats från USA. Den enda nya stämman som tillförts orgeln är en fransk Trompette harmonique 16’-4’ i man III för att ge orgeln större symfonisk dynamik.

I monteringens slutskede upptäcktes att Basun 16’ endast var av 2/3 längd med trånga aluminiummunstycken, vilket resulterade i en ljus skorrig fagottklang. En mer passande Giesecke-basun från Jörgensenorgeln i Sofienberg från 1927 införskaffades istället och den ger nu det fundament som orgeln kräver. Eftersom utrymmet i tornrummet i Limhamn är begränsat och orgeln stor har vi inte återanvänt den skrymmande pedallådan från 1938.

Två baslådor från 1938 för de största 16’-piporna har dock återanvänts och står nu längs med sidoväggarna för att inte hindra ljudutströmningen för manualverken. Pedaldiskanterna står på nya elektriska unitlådor för att utnyttja de tre pedalstämmorna optimalt i lägena 32’-4’.

Den färdiga orgeln har en hög musikalisk och klanglig kvalitet som passar perfekt för Limhamns kyrkorum. Den nyklassiska orgelfasaden av Åbom från 1878 passar väl in i kyrkan och kommer under den närmsta tiden att målas om och konserveras.

Text av Anders Johnsson, orgelsakkunnig Svenska kyrkan Malmö

litet orgellexikon

Rooseveltlådor

Under varje pipa sitter en liten bälg som reglerar luften till just den pipan. Många bälgar små...

 

Fottal

Efter de olika stämmornas namn står en siffra, ett så kallat fottal, som berättar hur lång tonen stora C är i franska fot, enligt ett gammalt system. En stämma som klingar i normalläge är 8’ lång. En 4’ klingar en oktav högre och en 16’ klingar en oktav lägre.

 

Väderlåda

Piporna får sin luft från den slutna låda de står uppställda på. För att denna luft ska nå rätt pipa/pipor måste en ventil öppnas. Denna öppnas när mot svarande tangent trycks ner.

 

Traktur

Kraftöverföringen mellan tangent och ventil kallas traktur. Denna kan vara mekanisk, elektrisk eller pneumatisk (av grekiskans pneuma = vind, andedräkt). Mekanisk traktur är äldst och är idag den vanligaste trakturtypen.

 

Bälgtrampare

När orglarna i början av 1900-talet började förses med elektriska fläktar var det en revolution. Tidigare måste organisten alltid samarbeta med en eller flera bälgtrampare, som fyllde orgelns bälgar med spelluft som sedan fördes vidare genom luftkanaler in i de olika verkens luftlådor.

 

Registratur

I väderlådan finns också de konstruktionsdelar som möjliggör registrering. Samlingsnamnet för kraftöverföringen mellan registerandrag och väderlåda är registratur. Även den kan vara mekanisk, elektrisk eller pneumatisk, eller en blandning av dessa.