Friheten i Kristus

Friheten i Kristus

Lag och evangelium, regler och regellöshet, fångenskap och befrielse.

I någon mån beskriver dessa ordpar dagens tema, men samtidigt inte. I läsningen ur andra Mosebok fick vi etiska regler – lagar – som knappast syftar till att stänga inne den som följer dem. Medan Paulus sätter ”lagen”, som vore den en hel och hållen, mot evangeliets befrielse. Och Jesus i sin tur har ett pragmatiskt förhållningssätt till regler och lagar, får vi höra.

Paulus skriver polemiskt, ja Galaterbrevet är i det närmaste en stridsskrift. Han har upprörts över att det kommit nya kristna profeter till Galatien som kräver omskärelse av hednakristna d v s ickejudar som blir kristna, för att de ska godkännas. Och han som fått till sig att det är endast genom tron på Jesus Kristus som man blir en fri människa.

För människornas, och Guds skull, tar han till de kraftfullaste orden, och det låter nästan som om han tycker lagen är av ondo. Fast det är inte riktigt så han menar, utan det viktiga för honom är att det inte är något vi gör som människor som räddar oss till Gud, utan det är tron, och inget annat. För Paulus är det viktigt att kunna vila i det att det inte är den enskilda människan som räddas på grund av sina egna gärningar, utan det är GUD som räddar och befriar av nåd, gratis.

Jesus är befriande i sin hållning, att sabbaten är till för människan, och inte människan för sabbaten. Och ska vi vara riktigt ärliga så var det även andra i Jesu samtid som hävdade samma sak. Dock fanns de de som gärna ville dra lagar och regler till sin spets. Och det är djupt mänskligt. Hur ofta är det ändå inte så att vi håller fast mer vid lagar och regler än vid att se vad som är medmänskligt och gott?

I vår tid blir det kanske som tydligast i hur Försäkringskassan och Migrationsverket fattar beslut som många av oss tycker är helt orimliga. Och svaret som ges när protesterna kommer för att en svårt sjuk person uppmanas söka ett arbete, eller en person med fast anställning och bostad ska utvisas på grund av någon skatteteknisk miss är den samma: ”Vi följer regelverket. Det är inte vi som fastställt det”. Och det är ju lagens bokstav som gäller, även om de som stiftade lagen kanske inte hade tänkt att den skulle uttolkas så.

Lagar och regler kommer till av skäl som ofta är begripliga, sabbat/vila behövs, men inte till vilket pris som helst. Står någons liv på spel, så går det före lagen. Som människa är det ibland lätt att se när lagens bokstav står i vägen för lagens intention, och ibland är det svårt. Och alla lagar och regler är inte lika lätta som sabbatsbudet att förstå meningen med.

Att vara fri i Kristus innebär att vila i vetskapen om att var och en av oss är oändligt älskad och önskad av GUD. Visst kan vi göra fel ibland, mot oss själva, mot våra medmänniskor och mot GUD - men genom Jesus Kristus har vi blivit medvetna om att GUD känner oss och förstår oss bättre än vi själva gör. Detta gör att GUD också kan ha ett överseende med när vi begår fel - även om det inte gillas kan det förlåtas.

Medveten om möjligheten till förlåtelse gör att vi människor kan våga ta ut svängarna lite. Vi kan våga säga vad vi tycker och tänker mer frimodigt, våga känna efter vad vi själva vill och sedan sträva mot det.

Men, säger någon, vadå sträva mot det vi själva vill. Är vi människor inte egoister och önskar bara gynna oss själva? Det kan tyckas så på ytan, om vi håller oss där. Men om vi tänker efter, var och en av oss, är inte vår önskan att leva på ett sådant sätt att människor i vår nära omgivning talar om oss med glädje och värme? Visst är det roligt om fler känner till oss och hejar glatt på oss även om vi inte är så bekanta - men mest betyder det ändå att vara betydelsefull för dem som är betydelsefulla för oss.

När vi strävar efter att vara oss själva, att mentalt öppna våra ögon och öron och ta ansvar för oss själva och det vi gör, strävar vi också efter att vara de som GUD ämnade oss att vara. När vi är oss själva kan vi vara fria, fria i Kristus och ge all den kärlek vidare som vi får genom GUD ut till de människor vi möter.

Lis Carlander/präst