Foto: Elin Berge

Intervju med Annika Norlin inför Se människan 2020

Älskad för sin musik – nu får berättelserna breda ut sig. Sorg, utanförskap, vänskap och oväntad räddning. I Annika Norlins novellsamling Jag ser allt du gör är det människornas vardag som är i fokus – men det är inte vilken vardag som helst som berättas. Här samsas ögonblick ur livet som tack vare författarens språk och detaljsäkra blick blir något extra.

Ett löst sammansatt kompisgäng åker på turné, en familj får tillfälligtvis en ny granne, en kvinna som förlorat sitt barn ger sig ut och bara går och går och går. Innehållet i de åtta novellerna är varierat, men precis som när hon skriver sångtexter är det känslan i berättandet som knyter de vitt skilda ämnena samman.

Som artist är Annika Norlin van att skapa innehållsrika miniberättelser, på svenska som Säkert och på engelska som Hello Saferide. Hennes låttexter kan precis lika väl definieras som mikronoveller. Men trots sin talang för att berätta djupt sammansatta historier med några väl valda meningar visade sig språnget till det något längre novellformatet vara oanat långt.

– För mig är en novell jättemycket text och jag har tidigare aldrig trott att jag skulle kunna skriva så långt. Jag är van att berätta en hel historia med väldigt få ord, så när jag hade skrivit 50 sidor tyckte jag det var otroligt att jag kunde skriva så fantastiskt långt. Det tycker jag fortfarande.

Novellerna är skapade under lång tid och några av dem har även publicerats tidigare. Som Balthoran, som belönades med en delad andraplats i Umeå novellpristävling år 2010. Året då rekordmånga tävlingsbidrag skickades in. Det var också hennes första försök att få en novell publicerad.

– Jag var redan då ganska känd för min musik, men den här tävlingen var anonym, så ingen visste att det var jag. Det var viktigt för mig, för jag ville veta om texten i sig var något att ha utan mitt namn på sig. Så det priset gav mig lite självförtroende.

Hon skriver hela tiden, varje dag och överallt, men vet först långt senare vad det ska bli. Om det blir något alls.

– För mig är inte skrivandet främst ett jobb, utan det är något jag gör konstant, som att prata ungefär. Jag skriver något varje dag. Mycket sällan tänker jag på om det är något som går att använda eller inte. Efter ett tag kanske det visar sig att jag har många saker som jag tycker om inom ett visst område, exempelvis låtar på svenska, låtar på engelska, eller noveller, och då försöker jag färdigställa det.

Oftast utmynnar kreativiteten i en låt, men med tiden har allt mer energi lagts också på novellerna. Och stilen i de något längre texterna går igen även om några av dem har upphovsdatum som skiljer sig åt med ett decennium. Den stora skillnaden är att naturen fått en allt starkare roll i de nyare novellerna.

– Jag har blivit helt besatt av att vara ute i naturen. Det händer saker i kroppen när du är i skogen, och plötsligt bara måste du tända en eld. Det är som en urkraft, har du bara eld så vet du att du kan överleva. Det där har tagit sig in i texterna på olika sätt, men kanske särskilt i Gå. Det kändes väldigt logiskt att hon skulle vara ute i naturen och bearbeta. Det finns till och med forskning som visar att stresshormonerna går ner när vi är i naturen.

Novellen Gå hör till de starkaste starkaste i samlingen, med en kvinna som i bottenlös förtvivlan över att ha förlorat ett barn inte kan sitta still, utan börjar gå. Mil läggs till mil. Men när hon plötsligt är färdigvandrad överraskas läsaren av en förståelse och en gemenskap som känns oväntad men genuin. Plötsligt får andra människor plats i sorgen.

– Det handlar om hela sorgeprocessen, att någon kan finnas där genom att acceptera att hon var tvungen att göra så här för att klara av det. Jag kan bli så imponerad av människan, av vad vi kan klara av, att jag nästan börjar grina.

Naturen har också tagit allt större plats i Annika Norlins låtskapande. I Arktiska oceanen från 2018 vill hon rädda naturen genom att som Noa bygga en ark och bara ge sig av. Men precis som i I was Jesus från 2014, när Jesus kommer tillbaks till jorden som kvinna, har texten fler bottnar än det kan verka vid både första och andra anblicken.

– När jag gör musik är det väldigt känsloladdat, jag vill framkalla olika känslor. Mina första skivor var lite mer historier, mina senare lite mera känslor. Novellerna är någonstans mittemellan.

 Anna Rikner

Se Annika Norlin samtala med ärkebiskop em. KG Hammar lördagen den 26 september under rubriken Jag ser allt du gör, live på Se människan.

ANNIKA NORLIN

Född: I Östersund 1977.

Bor: Umeå.

Familj: Ja.

Intressen: Jag är en person som, när jag blir intresserad av något, då blir jag ofattbart intresserad. Låttexter har varit en sådan grej för mig, att läsa på om olika låtskrivares processer. Hormoner, det har jag till och med gjort ett Sommar i P1 om. Teve, jag tänker mycket på olika teve-serier och hur de görs. Just nu är det kanske mest klimatfrågan, och så lär jag mig spela piano.  
Lyssnar på: Jättemycket instrumental musik. Kan inte ha ord när jag ska skriva. Just nu mycket Otto A. Totland, en minimalistisk pianist.

Favoritförfattare: Pass. Det är för svårt.

Senast lästa bok: Samlade verk av Lydia Sandgren. Superbra. Och hennes bok är på 750 sidor. Jag böjer mig för mästaren.