Detta läsårs projekt har vi, utifrån det övergripande projekttemat ”Hållbar utveckling”, särskilt fokuserat på delaktighet genom rörelseglädje. Våra frågeställningar vid läsårets start var: På vilket sätt kan musik och rörelse skapa förutsättningar för att utforska och ge uttryck för det egna och den andres känsloliv ? På vilka sätt kan vi iscensätta och vägleda barnen genom olika sinnesupplevelser så att dessa stärker barnens språkliga förmåga?
Vid läsårets början observerade vi vad barnen gjorde. Det vi såg var barn som var mycket upptagna av att, på ett självständigt sätt, utmana sina kroppars rörelser. Vi såg också ett stort intresse för att utmana och lära av varandra genom rörelse. Vi tyckte oss se att barnen fick syn på nya sidor av varandra och barn som inte tidigare har tagit plats klev fram på nya sätt i dansen. Barnen hittade på egna rörelser till olika sorters musik till exempel klassisk musik, hiphop, kyrklig sång och till violin-musik.
Som ett sidospår fick barnen lära känna Babblarna i syfte att stärka språket. Arbetet med det materialet gav upphov till viktiga funderingar som blivit betydande också för vårt projekt. Hur ser man ut när man är arg, ledsen, trött, busig? Med hjälp av en Babba-figur, som barnen varit med och skapat, kunde vi utforska dessa frågor – hos Babblarna och hos oss själva. Barnen har fått jobba hundraspråkligt med känselsinnet genom slime, lera, pyssla babblar, fylla flaskor med olika material så att det blev olika tyngd. De har även dansat på bubbelplast och wellpapp som de sedan har målat på med pensel och på så vis fått utforska känsel med både fötter och händer.
Barnen fick också rita sin egen koreografi och de visade sina olika rörelser för sina kompisar. Barnen har fått dansa i kyrkan för att få utforska en annan miljö. Vi använde även en projektor för att barnen skulle utforska sina kroppar och rörelser genom skuggdans. Barnen fick också dansa i större och mindre grupper under alla tider på dagen. De härmade varandra, synliggjorde och visare varandra olika rörelser samt tagit egna initiativ att starta olika danssituationer.
Vi ser att de barn som varit delaktiga i vårt projekt fått förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga genom skuggdans, dansövningar etc. och att de fått uppleva äkta rörelseglädje. Alltså ser vi att de två frågorna vi utgick ifrån aktualiseras i vårt projekterande. Barnen har också fått erfara genuin delaktighet då de själva, spontant och planerat, har iscensatt dansövningar, där varje barn har varit ”ledare”. Vi tycker oss också kunna se att det hänt något med barnens kapacitet och förmåga till empati. När någon är ledsen eller arg så uppmärksammas detta av kompisarna på ett nytt sätt. Tidigare har vi upplevt att barnen signalerat att de blivit störda av kompisarnas känsloyttringar, nu ser vi att barnen hjälper varandra att påkalla en vuxens uppmärksamhet när någon är ledsen eller rent av försöker trösta med en kram.
Sammanfattningsvis tycker vi att projektet är väl förankrat hos barnen och att vi lyckas hålla fokus kvar vid våra ursprungliga frågor.