Come over to the winning side! Come over before it´s to late !
Så sa Desmond Tutu, ärkebiskop i Sydafrika vid flera tillfällen under apartheid.
Han sa det till apartheidregimen och de blev väldigt irriterade.
Come over to the winning side! Come over before it´s to late!
Sa Desmond Tutu på en massbegravning av offer för apartheidregimen.
Hur kunde han säga så? Han var ju inte säker på att han skulle överleva apartheid, han levde med ständigt hot, så det handlade inte om honom själv. Omkring honom dog och utsattes människor för tortyr och fattigdom. Det var ingen framgångssaga som gjorde att han sa så.
Orden hör hemma i ett hopp som är starkare än våldet, som är starkare än döden. Ett hopp som är grundat i tron på Guds kärleks kraft. Ett envist hopp som inte ger upp i mörkret.
Desmond Tutu har skrivit: Det goda är starkare än det onda. Kärleken är starkare än hatet. Ljuset är starkare än mörkret. Livet är starkare än döden. Segern är vår genom honom som älskar oss.
Vi lever i en oviss tid. Vi vet inte hur livet och världen kommer att utveckla sig. Pandemin slår till och vi gör så gott vi kan för att skydda oss. En del av oss är överansträngda och andra är isolerade och alla undrar vi när detta ska ta slut.
En del av oss kämpar för att räcka till och andra av oss står plötsligt utan många uppgifter vi gjort innan – och för oss alla har det satt något i gungning på det existentiella planet. Vilka är vi nu? Hur håller vi våra relationer levande i dessa tider? Hur ska det bli?
Vi trevar oss fram. Hur går det för dig?
Skapelsen blomstrar och grönskar och det står i sådan kontrast till det som händer på sjukhusens intensivvårdsavdelningar och i flyktinglägren i Kenya t ex.
Det finns både skönhet, skörhet och virus och katastrofer av olika slag.
Come over to the winning side!
Sa Desmond Tutu i en svår tid för honom och hans folk.
Det gäller att odla hoppet. Det finns både det jag kan göra för att hålla hoppet levande och det som jag behöver få från annat håll. Vad kan du göra för att odla hoppet?
Desmond Tutus hopp är fast förankrat i Jesus Kristus, i godheten och tron på en framtid som Gud ger.
Det handlar inte om hans egen styrka, inte om hans egen position utan om Gud i honom, Gud som verkar i hela världen.
Gud i dig och mig.
Sakarias, Johannes döparens pappa, talar profetiska ord – hans liv har varit svårt den senaste tiden, hans röst försvann och hans tro utmanades. Elisabet och Sakarias delade månader av oro, undran och förhoppningar. Inget var säkert.
Och ur detta föder Gud något nytt.
Sakarias fylls av hopp och han talar om hopp, frihet och en ”soluppgång för dem som är i mörkret och dödens skugga”.
”En levande tro utmanas alltid, den är som en muskel som behöver tränas, det är därför vi sjunger Kyrie i vare högmässa – säger Antje Jackelén, vår ärkebiskop.
När din tro har träningsvärk så vet att det är del av växten, av en levande tro.
Nu är det midsommarhelg och vi firar sommarens ankomst och Johannes döparen. Jag vet inte hur många midsommarstänger som blir resta i år. Men alla vet vi hur vackra de är.
Blommor och blad som klär stänger, som faktiskt bildar ett kors. Ett kors med både skönhet och smärta, ett hopp om en ny tid. Vi tackar Gud för allt det vackra som finns i skapelsen och påminns om vårt ansvar för den och att den behöver vårdas och värnas.
Kanske du kan ha en bild inom dig av midsommarstången och låta den bli en påminnelse om hopp, även om vår tid rymmer stora svårigheter så finns det ett hopp.
Vi får dela Sakarias och Elisabets hopp, även i vår oro och osäkerhet.
Come over to the winning side! Ropar Gud till oss, det finns hopp! Det finns liv! Det finns en framtid i Guds hand!
”Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut. Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek. Segern är vår segern vi får genom hans kärlek.” (Svensk Psalm 782 Text skriven av Desmond Tutu.)
Lotta Miller/präst
Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
»Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.
Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
den ed han svor vår fader Abraham:
att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.«
Och pojken växte och blev stark i anden.
Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Luk 1: 67-80