Berättelsen om Johannes döparen börjar hos den gamle prästen Sakarias och hans hustru Elisabeth. De börjar bli gamla, de är barnlösa, men så möts de av en ängel och får veta att de ska få ett barn och ge honom namnet Johannes, som betyder Gud är nådig. Predikan av Sanna Bergamark och My Jonsson, förbön och textläsning av Jenny Aronsson, sång av My Jonsson och musik av Richard Öberg.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Tegs kyrka. I dag är det Den helige Johannes döparens dag och temat är Den Högstes profet.
Dagens evangelium är hämtad från Lukasevangeliet kapitel 1, vers 67-80
Sanna: Egentligen tycker jag inte alls om att få jord under naglarna. Att behöva se blomjord på golvet, i kattens päls och på andra ställen där jag vill ha fint. Men den här våren har jag sått frön till blommor som ska lysa upp min uteplats.
Som en hjälp att se framåt. Att hoppas.
Jag har behövt se något som gror och växer, som sträcker sig mot solljus genom fönstret. Som hoppas på framtid. Hur har den här tiden varit för dig? Vad har hjälpt dig att hoppas?
Det blev midsommar i år också. På min cykeltur såg jag mataffärens annonser. Och jag kan konstatera: Det blev extrapris på sill i år igen. Tillgången på jordgubbar var en viktig nyhet precis som varje midsommar. Mycket är som vanligt trots allt.
My: Något nytt ska spira, står det i texten vi hörde. Det SKA spira, det har alltså inte hänt än. Men vad är det som inte har hänt? När ska det hända? Och kommer vi märka när det händer?
Det kan kännas svårt att försöka blicka framåt, särskilt när vi inte vet vad det är som väntar.
Jag kan bli så himla nyfiken och otålig och liksom försöka lista ut vad det är Gud har planerat. Men jag tror egentligen att för att kunna vara öppen för Guds budskap så behöver jag försöka släppa alla föreställningar. För ju mer jag tänker på det, desto mer tunnelseende får jag och desto svårare blir det nog att upptäcka att Gud är här.
Hur gör du för att vara öppen för Guds närvaro?
Sanna: Profeter är människor som har uppdraget att berätta något från Gud. Profeter kan vara jobbiga att höra på ibland. Jag kan känna mig irriterad över att de kommer med framtidshopp när jag inte vågar eller orkar hoppas.
Idag är det Johannes döparens dag. Johannes döparen banade väg för Jesus. Han pratade med hög röst om att det var dags att vända om, att fundera och lyssna till det nya som Gud vill berätta. I texten vi läste idag får vi träffa en annan profet: profeten Jesaja. Han gav människorna både svåra ord och underbara löften från Gud. I alla tider har människor lyssnat till ord från Gud. Det har inte varit lätt att lyssna och att förstå. Gud har ett annat sätt att berätta än vad vi är vana vid.
Hur kändes det att höra texten från Jesaja? Vad fastnade hos dig?
My: Vanligtvis när det berättas att något nytt ska ske kan det kännas som att det kommer något bättre nu. I det här läget vet jag inte riktigt vad jag ska känna. Finns det en trygghet i att något nytt ska ske? Eller vill jag bara att allt ska återgå till det normala, så som det var förut?
Kanske blir det aldrig som förut och kanske kan det finnas en känsla av saknad i det. En avsaknad av det trygga och bekanta, det välkända. Kanske finns det en enorm besvikelse i att Gud inte fixar, att Gud låter det vara såhär.
Men om det nu ska vara så att det inte blir som förr och att något nytt ska spira. Så känns det i alla fall för min del tryggt att Gud vet att något nytt ska hända, och i det finns Gud med och skyddar oss.
Sanna: En vanlig vinter, när febertermometern och kroppens trötthet berättar att jag har fått en helt vanlig influensa, har jag aldrig tänkt att Gud gjort mig sjuk. Liksom Gud aldrig vill influensa, vill Gud inte heller en pandemi. Den Gud jag tror på gav oss regnbågen som ett löfte. Ett löfte om att aldrig förstöra jordens liv och överge den värld som Gud älskar.
Det är viktigt att komma ihåg att också nu, i en svår tid, lever vi våra dagar i en värld som Gud älskar.
Svåra saker händer oss och vår värld, men det är inte Gud som sänder elände till oss. Nästa gång du ser regnbågen, kom ihåg det. Gud är alltid här och under Guds regnbåge ryms varje människa precis som den hen är.
Idag säger Gud till dig och mig ”Jag har kallat dig för att jag har lovat det.” Inte för att vi vågar hoppas, utan för att Gud vill ge något nytt. Gud ser en framtid som vi inte kan förstå just nu. Det kommer en dag när vi kan säga att en världsvid pandemi är förbi.
Här och nu får vi öva oss på att vara öppna för vad Gud vill berätta. Hur är det för dig, i ditt liv? Vad kan det betyda att Gud vill berätta något nytt för dig?
My: Jag tycker inte om känslan att inte veta. Och jag undrar verkligen vad det är för framtid som Gud ser.
Det dyker upp en bild i mitt huvud av mig själv som en tjurig fyraåring som stampar foten i backen, sådär som bara en tjurig fyraåring kan, och säger ”Men säg då, säg då Gud!”. Och Gud med lugn ton svarar ”Tids nog kommer du förstå”, på samma sätt som min mamma brukade säga ”Du kommer förstå när du blir stor”.
Jag avskydde det svaret, för jag ville ju veta! Nu vet jag att min mamma ville väl och att det nog var så att det inte var läge att försöka förklara för mig just då. Så kanske det är med Guds planer också. Att det helt enkelt inte är dags än.
Kanske får du och jag snart se Guds regnbåge igen. Tecknet på Guds löften om en framtid där nya möjligheter växer fram.