Jesus sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Dopet är en inbjudan att följa Jesus. Därför får den som döps ett ljus som en påminnelse om att Gud finns med i livet. Predikan av Maria Häggström Pettersson, bön av Kersti Sundqvist, sång av Erik Grahn och musik av Maria Grahn.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Ersbodakyrkan. I dag är det Första söndagen efter trefaldighet och temat är Vårt dop.
Dagens evangelium är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 3, vers 11-12
Vårt dop
”Kunskap bär man alltid med sig” stod det på en kopp som jag såg för länge sedan och jag har kommit ihåg uttrycket sedan dess. Och ja, det är sant. Kunskap väger ingenting, kräver ingen väska för att få med sig den. Den är inte något man kan köpa eller sälja, men ytterst viktig att ha med sig.
Det finns även andra saker som är viktiga att bära med sig. Något den kristne alltid bär med sig är dopet. Och dopets gåva. Allt det som följer med att bli döpt och att vara döpt.
Jesus har sagt att genom dopet kommer frälsning. Frälsning, ordet som kommer av frihalsa, att bli fri från bojor, d.v.s. räddning, räddning till Gud. Det vi vill.
Dopet är starten på något nytt, men också något som pågår hela tiden. Dopet påminner oss också om att livet med Gud är mer än det vi ser.
Mer än det vi kan bära med oss i en väska.
Johannes döparen är den som talar i texten. Som det står i Matteusevangeliet: ”Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: »Omvänd er. Himmelriket är nära.«” och sedan efter detta, blir han en viktig person i bibeln. För att allt skulle bli som det var tänkt. Han är nämligen den som banade väg för Jesus. Han är ju faktiskt också en mycket speciell figur. Han hade kläder av kamelhår, och levde i öknen. Han åt vildhonung och gräshoppor för att överleva, och inte minst; han döpte – han döpte många, och var också tydligen så pass att lita på, att människor började uppmärksamma honom. Han blev känd, för att vara tydlig och säga det som behövde sägas, och att döpa. Han talade om omvändelse. Att vi människor ska göra bättre.
Att det inte är bra som det är. Genom det blev han också farlig, så farlig för makthavarna, att när Herodias dotter hade dansat så fint för kungen Herodes på hans födelsedag, så att han lovade under ed att hon fick välja vad hon ville som gåva, att det hon valde, på sin mammas uppmaning, det var just Johannes döparens huvud på ett fat. Och så brutalt slutade Johannes liv i bibeln, men innan dess var han tydlig, och viktig. Han sa: Det kommer en, efter mig, som jag inte ens är värd att knyta sandalremmarna på. Han talade naturligtvis om Jesus. Han var mycket tydlig, kanske till och med skarp. Han kallade folk huggormsyngel, troligen med rätta, och menade, att om de inte omvände sig så skulle de komma att sakna något. Något mycket viktigt. Och det hade han helt rätt i. Han blev sedan den som döpte Jesus, och blev då den som gick före, den som visade på Jesus, på det dop som skulle komma sedan, inte ett omvändelsedop enbart, utan med Guds hjälp, ett dop i helig Ande och eld. Tänk er det!
Ett kraftfullt dop, ett som inte är ett minne bara, från något som vi kanske tror bara hände när vi var barn, som vi inte minns, och en fin ljusstake, utan ett dop som lever med oss, oavsett hur gamla vi än må vara, och vad vi än har gjort i våra liv sedan dess. En kraft, lika stor och mäktig som eld. Ett liv i dopet är ett liv i Ande och i kraft.
- Så ta fram ljusstakarna och dopljusen, och tänd dem! Låt oss fira att vi lever i dopet. För dopet verkar. Dopet är inget minne bara, eller något som har hänt, och sedan inte finns mer, utan dopet är verkligt, något som vi lever i, tillsammans med Gud, och dopet är också något som påminner oss om nya möjligheter, och inte minst; att Gud är med oss.
Gud är med oss.
Även då det är som svårast. Även då vi inte vet vad vi ska ta oss till, när världen tynger oss ner, och till synes inte visar någon som helst barmhärtighet.
Gud är med oss.
Dopet påminner oss varje dag om det Gud har lovat oss, och det vi har lovat Gud. Ett liv i förening. Som vi säger i vår dopgudstjänst. Ett liv i tro, med Andens hjälp. En väg från död till uppståndelse. En gåva så stor att inget presentpapper i världern skulle räcka att slå in den, men samtidigt så liten att den är utan vikt eller prislapp. Den är ovärderlig och lätt, samtidigt som den är större än det vi kan tänka oss. Allt på samma gång.
Som sången vi sjöng tidigare säger:
”Guds puls slår i vart hjärta, Guds Ande verkar nu.
I dopet får vi säga ett ja till källan Gud.
I vattnet sker en rening, uppståndelse från död.
I Anden en förening, med Gud - vårt liv vårt bröd.”