”Nu kan ett samtal vara viktigare än någonsin”

VICTORIA SVÄRD WÄRME har varit församlingspräst i Mariakyrkan i Sävast i två år. Parallellt med det har hon under samma period också varit häktespräst på Porsön i Luleå. Det innebär att hon under en halv dag varje vecka träffar de människor som sitter frihetsberövade i väntan på rättegång och dom.
- Det är en väldigt speciell miljö att vistas i. Bara att komma dit och mötas av stora grindar, taggtråd och stängsel, säger hon.
Hon började som häktespräst något år efter sin prästvigning 2009. När hon lämnade sin tjänst i Luleå för sin nuvarande i Boden fanns ett önskemål från hennes sida om att kunna få fortsätta vara på häktet.
- Det är så viktigt att någon får komma in där och vara en lyssnande medmänniska. De samtal som förs där inne faller under den absoluta tystnadsplikten vilken är den strängaste formen av tystnadsplikt som existerar i Sverige, berättar hon.
Sedan fortsätter hon:
- Allt som sägs där inne stannar mellan mig, den personen och Gud. Det är en möjlighet för dem att tala om vad som har hänt och hur de mår. Det blir ett sätt att bryta deras isolering och deras ensamhet.
Det är den häktades fria val men alla har rätt att träffa en präst ifall de vill det. Samtalen brukar ofta handla om relationer.
- Det är så mycket som ställs på sin spets om man frihetsberövas, säger hon.

Vad gör det med en människa att sitta instängd, avskild från de mänskliga kontakter som annars är så viktiga för oss människor?
- Det är lätt att bli nedbruten psykiskt. Jag säger inte att alla blir det för vi är olika rustade för att klara av det. Men i längden är det tärande att vara isolerad. Människor är skapade att leva i relation till andra människor, och om den kontakten blir avskuren, så mår vi dåligt. Jag möter otroligt mycket ångest.

Vad bör man tänka på som präst och medmänniska när så många nu lever isolerade i sina hem på grund av restriktioner kopplade till viruspandemin?
- Det är viktigt att vi håller liv i våra mänskliga kontakter även om vi inte kan mötas rent fysiskt. Det gäller egentligen alla. Att tänka på vem som sitter helt själv. Nu kan ett samtal och jämna kontakter vara viktigare än någonsin. Många äldre som tillhör riskgrupperna har kanske en livskamrat som de nu inte ens får hälsa på. Här kan vi vara en god medmänniska och lyfta telefonluren och höra av oss.

Du menar att enda samtal faktiskt kan göra skillnad?
- Ja. Men det behöver inte handla om att träffa någon som sitter frihetsberövad. Jag har ju även varit jourhavande präst. Det samtalet kunde många gånger vara den enda mänskliga kontakten som den personen hade med någon annan på hela dagen. Då gör ett enda samtal skillnad. I dag har vi många, framförallt äldre, som känner sig extra ensamma på grund av läget i samhället.

Ser du några likheter mellan den avskildhet som människorna på ett häkte eller fängelse ställs inför och den isolering som många tvingas till på grund av pandemin?
- Likheten är ju att det är en ofrivillig isolering som vi bara har ställts inför. Den stora skillnaden är ju att de som sitter hemma i karantän fortfarande kan meddela sig med omvärlden. Den som är frihetsberövad får ju varken ringa eller använda sociala medier. Men det är ju samma på det sättet att man inte kan se och möta andra människor rent fysiskt.

Fyller sociala medier en större och viktigare funktion i dag med tanke på att så många sitter isolerade?
- Det tror jag absolut att det gör. Vi har ett behov av att hålla oss uppdaterade om vad som händer i andra människors liv. Det är bara ytterligare ett sätt att kommunicera på och det är bra. När vi åter kan mötas och träffas på ett normalt sätt är det däremot viktigt att man inte låter mötena på sociala medier ersätta de vanliga mötena där man träffar en person på riktigt.

Vilka råd har du som häktespräst att ge till de människor som lever avskilt som en följd av viruspandemin och som upplever en tristess och kanske också en uppgivenhet?
- Jag skulle vilja ge samma råd som jag ger till de som är frihetsberövade. Att ta varje möjlighet att lämna rummet eller lämna hemmet. Även om vi sitter i karantän kan vi ta en promenad. Fysisk aktivitet är bra. Det får oss att må bättre. Det är viktigt att inte bli passiv.

Text: JOAKIM NORDLUND

Artikeln är hämtad ur Svenska kyrkan Bodens tidning Kyrkfönstrets sommarnummer. Utgivning 12 juni 2020.