Behovet av att samla släkt och vänner för att välkomna ett nyfött barn har snarare ökat än minskat. I dag firas bebisar stort, både före och efter födseln. Nya riter som babyshower för den gravida kvinnan och olika namngivnings-ceremonier för den nyfödde blir vanligare. Samtidigt väljer allt färre föräldrar att döpa sina barn.
– Det är ett resultat av sekulariseringen men också av att kyrkan har förlorat kontrollen över riterna. Tidigare hade vi monopol men nu finns alternativ. Och många väljer dem.
Sigge Widekärr tycker att kyrkan behöver våga tänka nytt och prova sig fram. Inte förfasa sig över sekulära trender.
– Okej, nu ser det ut så här och var är då det kristna budskapets plats? Hur kan vi bidra och möta människor i olika situationer?
Det är frågor som behöver diskuteras, menar han.
– Kyrkan ska inte kunna erbjuda vad som helst, men ibland är vi för stelbenta.
I Karlstads stift döps hälften av alla barn. För femton år sedan döptes åtta av tio. Förändringen går snabbt. I riket som helhet är trenden ännu tydligare. Där döps 40 procent av de nyfödda. Det framgår av studien Dop i förändring, som kyrkokansliets enhet för forskning och analys tagit fram.
Statistiken är dyster läsning för kyrkan. Men det finns församlingar som lyckats vända utvecklingen. Praktiska saker som hur kyrkan pratar om dopet, hur familjerna bemöts och hur dopgudstjänsten utformas har avgörande betydelse, visar rapporten.
I Färgelanda har kyrkorådet sedan fyra år tillbaka valt dopet som ett prioriterat område. Här döps 70 procent av alla nyfödda, det är en hög siffra, men för fem år sedan var den 90 procent. Att värna om medlemmarna och att rekrytera nya är en överlevnadsfråga för kyrkan.
Alla som föds i Färgelanda får en personlig hälsning från kyrkan. De välkomnas till världen och familjen bjuds in till dop. Och det är här strumporna kommer in.
– Dopet är en angelägenhet för hela församlingen och det vill vi lyfta fram, säger Sigge.
En dopkasse med bland annat hemstickade babysockor fungerar som symbol.
– Vi ser det som ett sätt att göra många delaktiga i dopet. Sockorna stickas av äldre damer i församlingen.
Sigge beskriver hantverkets meditativa funktion och hur damerna under arbetet med sockorna ber för de nyfödda och deras familjer.
Dopkassen innehåller även kyrkans pekbok om dopet, en reflexängel och en haklapp med texten ”Du är värdefull”. Lite som en kristen motsvarighet till goodiebagen på kommersiella event. Det gillas förmodligen inte av alla. Räcker det inte med dopljuset och välsignelsen?
Sigge suckar.
– Vi kan inte hålla på att fördöma så fort det sätts en pumpa på en grav.
Citatet kräver sin förklaring. Han har tidigare lyft fram helgerna allahelgona och halloween som exempel på hur olika riter utvecklas.
– Kyrkan är jätteduktig på att prata sorg. Vi har verkligen anammat människors behov av att tända ljus, där har vi följt med i tiden men samtidigt stretar vi emot och är skeptiska till halloween.
När nya högtider och riter blir viktiga för människor måste kyrkan fundera och finnas med, menar han. Inte slösa kraft på att fördöma pumpor.
Just i dag sitter Sigge och formulerar ett välkomstbrev till nyfödda och deras familjer. Det är anpassat till coronaläget. Vid dopet vill många att släkt och vänner ska kunna samlas, men det kan dröja länge än innan det är möjligt. Framtiden är oviss.
– Därför erbjuder vi oss att komma hem och döpa, sen kan familjen låna församlingshemmet när krisen är över och ha en dopfest då. Det är en möjlighet som passar för vissa. Andra vill vänta. Men vi behöver erbjuda alternativ.
Att leta lösningar i nuet, vara flexibel och välkomnande är viktigt, tycker Sigge.
– Jag är rädd annars att vi tappar en plats att tala om tro, säger han.
Text: Helena Söderqvist