Text/bild: Anders Gustafsson
Erik Carlsson är naturmänniskan från Bakvattnet som älskar sin hembygd. Han bor nu på Solbacka sedan hans älskade fru gick bort för fem år sedan.
– Det som kommit med den här smittan har varit lite lejsamt, som vi säger i Jämtland. Jag har skaffat mig en sån där modern grej som man kan titta på varandra och skratta tillsammans, säger Erik.
Närmare än så kommer Eriks anhöriga inte varandra.
– Jag tyckte jag hade nog tufft när min älskade hustru gick bort. Jag vill inte uppleva att någon av mina närmaste går bort
STOR AKTIVITET PÅ SOLBACKA
Jag tänker att det måste bli långtråkigt av att vara isolerad, men Erik replikerar.
– Vi sitter inte bara inne. Vi har sångstunder, då är det jag som är hålligångare. Jag sjunger kända melodier som passar oss. Vi har en egen sång om Solbacka.
– Vi har lätt gymnastik och sen hade vi en sångstund ur psalmboken, det känns bra, säger Erik.
– Vi har spelat bingo en dag i veckan, sån där låtsasbingo, men vi träffas i alla fall, säger Erik med glatt humör.
– I går var en kör från kyrkan här och sjöng för oss från altanen, det var trevligt, säger Erik.
Det vilar inga ledsamheter över honom. Erik håller sig i trim med stavgång som han gör varje dag, en timme efter frukost. Vädret spelar ingen roll.
ORO?
Erik är inte rädd för egen del men han tänker på de sina.
– Jag tyckte jag hade nog tufft när min älskade hustru gick bort. Jag vill inte uppleva att någon av mina närmaste går bort, säger Erik.
Många på boendet pratar och är oro- liga men Erik har lärt sig att trösta.
– Jag sjunger några bitar för dem. Jag kan så många sånger, säger Erik och ler.
Vad längtar du efter?
Erik har sina barnbarn i Stockholm som han träffar genom sin läsplatta.
– De säger att de längtar efter mig. Klart att jag längtar efter dem, säger Erik med saknad.
Jag ber Erik sjunga en sång och han stämmer upp med Solbackasången.
