Söndag 26 april - Tredje söndagen i påsktiden

Påsken är kyrkans största helg. Temat för den tredje söndagen i påsktiden är "Den gode herden". Predikan av Stina Dahlgren, sång och textläsning av Johanna Stenman och musik av Richard Öberg på flygel och Kristen Jansen Brodin på tvärflöjt.

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

 

Välkomna till gudstjänst i Tegs kyrka. I dag är det terdje söndagen i påsktiden och temat är Den gode herden.

Dagens evangelium är hämtat ur Johannesevangeliet 10:22-30

Vi får lyssna till, och sjunga med om vi vill i, psalm nr 251:1-2 Var jag går i skogar, berg och dalar och 249 Blott en dag.

Den gode herden

Vi befinner oss i Jerusalem och det är tempelinvigningsfest. Det står att judarna samlas kring Jesus, de väntar fortfarande på att Jesus ska visa vem han är. Jesus menar att han har ju redan visat det, genom det han sagt och vad han gjort och ändå är det som om de inte har sett eller förstått.

Jesus säger att han är den gode herden som känner sina får, de lyssnar till hans röst och de följer honom.

Kanske har du precis som jag lite svårt att relatera till vad det innebär att vara herde. Vi vet att för Jesus samtid, till dem han talade till var det här en liknelse som de med lätthet kunde relatera till.

Som en herde som vaktade sina får, gav sitt liv för fåren och vakade över dem i alla väder.

Om vi närmar oss herde begreppet och tänker ledare kan det bli lättare för oss att förstå. Men det är inte vilken ledare som helst. Det är en ledare som känner oss, som vi lyssnar till och väljer att följa.

Jesus säger: De lyssnar till min röst… Det är en röst vi känner igen. Vilken röst var den första jag hörde? I min mammas mage hörde jag säkert dova röster och i synnerhet rösten av den som bar mig. Jag lärde mig att följa den rösten. Lyssna till den. Den rösten som bar och gav trygghet.

Att lyssna på den röst som Jesus kallar Herdens tänker jag mig så. En röst som bär och leder. Som tvingar mig att stanna upp ibland för att riktigt urskilja den. En röst som skapar mig, formar mig.

I en värld där många kritiska röster tävlar om talutrymmet, är Guds röst en annan. Det är en röst som säger: Var inte rädd! Följ mig! Inte heller jag dömer dig! Det är en röst som säger: För dig utgiven! Det är en röst som kallar mig att komma hem till mig själv, som kallar mig att vara den jag är tänkt att vara.

Det är inte alltid så lätt att höra den. Ibland krävs det rent av övning. Att dra sig undan på retreat, stanna upp och blunda och andas. Låta mitt eget inre prat få vila en stund.

Lika viktiga som orden är, är förmågan att lyssna. Gud kan tala inom oss men också genom oss och genom andra. Jesus säger: Jag känner dem. Vi har alla ett grundläggande behov att vara kända och sedda.

Vilka erfarenheter har du av att bli sedd? Jag kan tänka på många jag mött som påverkat och lett mig i livet. Som fått mig att känna mig sedd och betydelsefull. En pedagog i förskolan som jag särskilt tyckte om, en lärare som fick mig att tro att jag kunde fast jag kände mig så dålig. En ledare under konfirmationslägret. För mig finns många exempel.  Ledare som fick mig att växa, som ibland visade riktningen och som bemyndigade mig. Att bli sedd är att känna att jag är någon, någon att räkna med.

När Jesus säger att han är den gode herden så tänker jag på hur han bemötte andra. Vad han gjorde och vilka erfarenheter människor fick i mötet med honom. Hur han upprättade och gjorde annorlunda än vad folk förväntade sig. Hur han fick människor att växa och hur han förlät istället för att döma, sa att den minsta var den största. Helt upp och nervänt. Han var en ledare som många ville följa.

Jesus säger: De följer mig. Herden känner sina får och leder dem. Inte nödvändigtvis den som går först och drar flocken med ett rep efter sig utan som går bakom och vid sidan om. Som vill att vi ska gå tillsammans. Som vakar och sover med sin hjord och som möter regn och oväder med dem och leder dem till skydd.

Att följa någon idag kan tolkas lite annorlunda. Idag följer vi kanske någon bloggare, någon på Instagram eller andra sociala medier. Att följa någon är att låta den påverka ens liv. Lyssna och ta intryck.

Samtidigt när man tänker på begreppet herde kan det också kännas provocerande. Att relatera till en herde som ska leda. Som om du och jag bara ska anpassa oss. Vara en i mängden, en bland alla andra. Vi vill ju bestämma själva. Leda oss själva. Gå vår egen väg. Kanske fungerar det alldeles utmärkt, kanske och jag tänker många gånger så kan jag inse min egen maktlöshet då jag behöver lita på någon som är större än mig själv – på Gud. När livet krisar och skaver. När jag själv inte kan se någon väg. Då letar jag efter någon att följa. Eller när jag översköljs av tacksamhet över det jag har och det jag kan ge och vill rikta det till någon.

Jag tror att vi också behöver leda oss själva, ta ansvar för oss själva. Men vi behöver i det ansvaret våga lita på andra, ledas av andra och våga inse att vi är beroende av andra. Ensam är inte stark!

Det är någonting vi har fått lära oss den senaste tiden med pandemins framfart. Vi behöver hjälpas åt och göra saker på ett nytt sätt. Vi behöver lyssna på varandra, se att vi alla behövs och följa dem som leder oss. Ja, vi behöver och är beroende av goda ledare. För att rädslan inte ska få oss att skingras och springa åt olika håll. En ledare som samlar och tar viktiga beslut som vi kan följa.

Den gode herden vill leda oss till platser där vi inte behöver vara rädda, där vi kan vila ut. Till gröna ängar som det står i den kända herdepsalmen. Och med den röst jag känner, som omsluter och ger trygghet, i visshet om att jag är sedd som en som betyder något, får jag följa med.

För också idag säger Jesus: Jag är med dig och ingen ska rycka dig ur min hand.