En hälsning från din präst

En påsk har förflutit, en påsk som för många av oss inte liknade andra påskar. Den gemenskap och den glädje som vi vanligtvis brukar känna inför stora högtider, den kom aldrig. Corona-tider drabbar oss alla. På påskdagen kände jag en sorg, en smärta och oro, när jag inte fick dela påskmåltid tillsammans med alla mina anhöriga. Jag fick heller inte möjligheten att räcka dig, som församlingsbo, en påsklilja med en önskan om en glad påsk. Du kanske delar min känsla av att påsken 2020 stannade upp vid långfredagens sorg och död. I år kom ingen påskdag med glädje och uppståndelse, eller?
 
För mig är påsken årets viktigaste händelse, och bär på den kristna kyrkans viktigaste budskap. Påsken handlar om livet, om livet i ett kompakt format. Under påskveckan får vi följa Jesus genom livets svåra händelser. Genom svek, vånda, plåga och död till uppståndelse. För mig handlar påsken inte om död utan om liv, om liv i överflöd.
 
Livet som vi lever, här på jorden, är inte alltid enkelt. Det är fyllt av sorg och smärta, av stress och ångest, av svek och sjukdom. Det mänskliga livet är inte alltid vad våra Facebookbilder säger. Det mänskliga livet är inte alltid en dans på rosor.  Det kan faktiskt vara ett rent helvete. Världen som vi känner den idag är upp och ner vänd och satt i någon forma av karantän. Påsk, evangeliet om det glada budskapet, känns ganska långt borta just nu.
Men - även om det just nu fortfarande känns som långfredag så kommer det att komma en påskdag! Det kommer att komma en tid efter Corona.
 
Påsken har enligt vår almanacka varit, men det är inte hela sanningen. Påsken infaller inte samma datum varje år. Budskapet, bakom påsken, är inte datumbestämt. Påsken handlar inte om en dag, utan om livet. Om livet som ständigt flödar av medgångar och motgångar av olika slag och i olika format. Plötsligt kommer det att hända. Stenen framför graven kommer att rullas bort. Ljuset kommer att återvända. Krokusarna väcks till liv och lyser upp den frost bitna gräsmattan. Döden har inte övervunnit livet. 
 
När stenen framför Jesu grav rullades bort, började ett nytt liv och så kommer det även att bli för oss, den dag då denna förskräckliga pandemi är över. Tyvärr har vi nog några tuffa dagar kvar, men vi får inte glömma att vi inte är ensamma. Vi har varandra och vi har en Gud som vet hur svårt det ibland kan är att vara människa. När vår ”sorgesten” äntligen rullas undan, kommer vi att upptäcka, att livet fortsätter. Inte som förut och inte i glömska, men det kommer att fortsätta. När den dagen kommer, när livet återkommer, då kommer jag att fira påsk! Jag hoppas att vi kan göra det tillsammans.
 
Guds välsignelse
Josefin Rådbo – Präst