Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Carina Brink

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Jag brukar bygga påsklandskap med barnen. Gärna av den tomma graven. Det är roligt att leta stenar och pinnar, att surra kors och så gräs. Det hjälper till att sätta berättelsen i centrum, och att vänta och längta till de små grässtråna börjar växa. Att inte låta påsken kidnappas fullständigt av harar och godis.

...Men i år vill gräset inte växa. Vi har väntat och väntat. Sprayat varje dag, sett till att landskapet står varmt och ljust. Ändå inget gräs.
Och kanske är det som det ska, just den här påsken när allt är annorlunda. När kyrkan inte fylls av glada människor som lovsjunger och firar tillsammans. När barn och vuxenkörer får stanna hemma och de få som trots allt samlas i kyrkan sitter med stora avstånd och varken tar emot bröd eller vin.
Kanske är det rimligt att gräset i mitt påsklandskap inte vill växa i år.

Hur gör vi när vi firar påsk mitt i en pandemi. När ord som karantän och social distansering plötsligt används dagligen? Kan vi ens fira samtidigt som så många människor vandrar sin Golgatavandring i detta nu, oroas över eller sörjer nära och kära?

Maria från Magdala och den andra Maria befann sig i djup sorg och förtvivlan när de kom för att se graven. De möttes av en jordbävning, en ängel och en tom grav. Vakterna blev så rädda att de föll till marken som döda. Om kvinnorna står det: ”fyllda av bävan och glädje sprang sprang de för att berätta det för hans lärjungar.
Då kom Jesus emot dem och hälsade på dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom.”

Kvinnorna fick svar direkt. De fick se och ta på den de älskade och sörjde.
Vi får just nu ta på väldigt få. Vi kan inte krama om varandra som vi brukar, inte dela sorg, oro eller ensamhet genom att hålla varandra i handen. Vi kan inte ens träffa de vi är mest oroliga för. Det är svårt. Det är ovant. Vi famlar oss fram på nya arenor.

Kanske kan vi tänka att vi befinner oss mellan den tomma graven och den uppståndne Jesus? Att vi är kvinnorna som springer från graven med dubbla känslor? Bävan, inför den overkliga situation som just nu är med ovisshet och oro. Glädje, över det fantastiska budskapet att Jesus lever. Graven är tom!

Det är påsk idag. Och självklart ska vi fira! Det blir inte som vi hade önskat eller planerat men budskapet om livet som segrar över döden är en berättelse vi behöver höra just nu. Och vi kan glädjas och känna bävan på samma gång. Precis som kvinnorna på väg från den tomma graven, strax innan de åter fick omfamna Jesus.

Så, jag petar trotsigt ner en liten påsklilja vid öppningen till den tomma graven i mitt påsklandskap och tittar på mina torra, döda gräsfrön... eller...vänta.... är det inte...???
Jo minsann! Titta, en liten grön grodd!
Liv!

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!