Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.” Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Matt 26:17-30
Det är som att hela världen lever i skärtorsdagens mörker. Det dallrar i luften och livet står på spel för många. Det är oro i luften.
Mitt i det mörkret som också Jesus upplever, han vet att hans eget liv står på spel och rykten har gått i Jerusalem. En av hans nära vänner har förrått honom och han vet att det inte är långt kvar och då bryter han brödet.
Mitt i ett liv som håller på att falla ihop så bryter Jesus brödet och ger av sig själv för att det ska finnas hopp för hans vänner som är där, för oss alla långt senare, här i vårt nu.
I texten finner jag tre uppmaningar när livet svajar:
Håll fast vid traditionen.
Håll minnet levande.
Det finns ett hopp.
Traditionen
Det är inget ovanligt de gör tillsammans Jesus och lärjungarna. De firar den judiska påsken som alla runt dem gör. Trots att Jesus vet att det är en alldeles särskild påsk så ändrar han ingenting. Han lever som vanligt så gott han kan. Festen tas inte bort trots att det för Jesus väntar ett fängslande, dom, tortyr och död. Trots att en av Jesus vänner helt tappar bort sig själv och förråder Jesus.
Det finns en styrka i att ha en tradition som tolkar livet och som jag kan återvända till genom mitt och allas våras livs olika skeden. Skärtorsdagen som tar in oron och osäkerheten, som tar in både gemenskapen och sveket, som tar in själviskheten och en kärlek som ger allt utan bakomliggande motiv. Skärtorsdagen som är både passion och lidande, hängivenhet och förräderi.
Skärtorsdagens centrum är Jesus själv, som sitter vid bordet och låter alla vara med, även den som sviker. Att sätta sig ned och äta tillsammans med någon innebar att en var vänner. Den du äter med sticker du inte i ryggen. Och Jesus gör det trots att han ser sin vän Judas som är på väg att förlora både sig själv och sin vän Jesus genom sitt handlande. Men vänskapen till Judas finns där i alla fall från Jesus sida. Jesus avvisar honom inte från gemenskapen och han får del av brödet och vinet.
Minnet
När lärjungarna och Jesus sätter sig ner för att fira påsk så gör de det för att minnas och fira befrielsen ut ur Egypten.
Det är en hoppets måltid, från början tillredd och uppäten i all hast. Det gällde att vara beredd att lämna och ge sig iväg på en lång vandring. De skulle lämna förtrycket och gå mot sin frihet.
Det är befrielsen som de ska fira när de sätter sig ned i lokalen de har fått låna. På bordet står maten som ska hjälpa dem att minnas – äppelsalladen charoset, lammkött, vin mm och så minns man och berättar berättelsen om uttåget ur Egypten.
Och mitt i detta så säger Jesus: Brödet är min kropp, vinet är mitt blod. Gör detta till minne av mig. Och så bryter han brödet precis som vi gör i varje nattvard vi firar i kyrkan.
Detta minne är levande och något som sker när vi firar nattvarden. Mitt i det som är brustet och sönder så finns något som är helt. Jesus själv. Mitt i det som haltar och inte är som någon av oss önskar så är den helande Kristus där.
Så när du äter din måltid, även om du är själv i påsk, så minns den påsk som Jesus firade med lärjungarna, och nu firar med dig. När du bryter en bit bröd så minns Jesus och vet att han är där med dig. Jesus handlande är inte bara något vi minns utan också något som sker hela tiden. Jesus bryter brödet med oss alla för att ingen av oss ska vara utanför, för att världen ska helas.
Hoppet
När vi bryter brödet så är vi inte ensamma. Vi hör hemma i en lång historia av människor som brutit och tagit emot brödet, vi hör hemma i ett nu där vi tillsammans med många människor som bryter sitt bröd där de är och minns Jesus, tar emot Jesus närvaro i nuet och vi tillhör en framtid där livet segrar över döden, där ljuset bryter igenom på påskdagens morgon och bryter igenom i våra liv. Vi får längta efter att fira nattvard igen och se fram mot det med glädje. Den dagen kommer här och i himlen.
Vårt hopp är starkt och inte naivt. Jesus bryter brödet i en stund när mörkret faller och han blir förråd, när hans tillit till människorna måste fått sig en törn och ändå ger han och vill hela dig och mig, vår värld och varje människa. När han bryter brödet så visar han oss att han är närvarande i vår söndriga värld och vill ge dig och mig bröd för den dag som kommer. Jesus ger sig själv, hans kropp bryts ned och blir vårt bröd, vårt hopp och vår välsignelse, orden vi får höra i nattvarden är ju: Detta är min kropp utgiven för er, detta är mitt blod utgjutet för er.
Våra kroppar och liv blir rentvådda och älskade i all vår brustenhet. Därför firar vi denna kväll trots att det är kvällen före Jesu död, därför att vi firar vårt hopp och vår framtid.
Låt oss ta emot det! Bryt ditt bröd i hemma och minns att Jesus är hos dig och mig! Håll ut du är inte ensam! Håll fast vid traditionen, minnet och hoppet i Jesus Kristus !
Lotta Miller/präst