Tankar i vardagen

Luk 22:24-27

Lärjungarna kom att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade Jesus till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 

Den här veckan utmanar texterna i evangelieboken oss att leva lite mer än vanligt i temat Enheten i Kristus. Jag tycker att det är ett svårt uttryck. Det hade varit lättare för mig att leva i teman som: Enheten mellan människor, Enheten på jorden, Enheten i Gud eller helt enkelt bara Enheten. Så fort tillägget i Kristus dyker upp anar jag en gräns mellan ett vi och ett dom. Inte kyrkor emellan men i mänskligheten. 

Kanske har det att göra med den del av staden Örebro som vi är satta att verka i? Den mångfald av människor, språk och kulturer som berikar oss. Jag hör prästen Marias ord, när hon mötte oss som arbetslag på Stjärnholm för några år sedan, då hon säger: Jag vet inte hur många gånger om dagen jag i samtal med människor återkommer till frågeställningen: Tror inte du att alla människor är skapade av Gud? 

Såklart blir det en retorisk fråga, ingen här tror jag kommer att svara nej, dock kan vi ha nära till att svara ja, men någon skillnad måste det väl vara? På kristna och inte kristna? 

I texten grälar lärjungarna om vilken skillnad det är på dem. Vem ska ta över efter Jesus? Vem har bäst ledaregenskaper? Vem kan hantera makten en sådan position innebär? Vem har rätten på sin sida? Ett ganska mänskligt sätt att reagera. Vi vill gärna strukturera upp och få ordning och kan man få veta i förväg vad som förväntas så är det bra. Jesus påminner lärjungarna om att det är på ett annat sätt hos dem och att till alla rättigheter hör skyldigheter. Har de makt (alltså rättigheter) har de skyldigheten att se på världen ur tjänarens perspektiv. Och detta säger han specifikt till sina lärjungar, till oss. 

Så, ja, jag tror att det finns en skillnad på kristna och inte kristna. Men den handlar inte om rättigheter, makt eller om att vara bäst. Den handlar om våra skyldigheter, vårt uppdrag att ta ansvar, om att leva i mission och diakoni, om att se Gud i varje människa, inte bara i varje kristen, vi möter. 

Och vi vet att i allt detta är vi inte lämnade till vårt eget, vi har inte en Gud som sagt: skärp er nu och var lite schyssta mot varandra! utan som i stället säger: Jag är mitt ibland er som er tjänare. Jag finns här när du behöver mig. Och du, alla människor är skapade av Gud!

Kajsa Olofsson