Kära vänner. Alla ni som är en del av Svenska kyrkan i Stockholms stift. Jag saknar att träffas, att få vara tillsammans. Du och jag och vi alla är ju delar av kyrka och en del av kyrkans väsen är att mötas, att samlas, att vara tillsammans. Men – som ni vet – den här påsken kan vi inte det.
Jag står i Storkyrkan, Stockholms stifts domkyrka. Under de här vackra valven har människor samlats i över sjuhundra år. Runtom i vårt stift finns det kyrkor där våra förfäder och förmödrar har samlats sen ännu längre tillbaka i tiden. Häromdagen var jag i Stockholms stifts yngsta kyrka, Årsta kyrka som invigdes 2011. I ingen av våra kyrkor får vi möjlighet att fira påsk som vanligt i år. Det är vi många som saknar.
Men vi får fira påsk och jag vill uppmana dig till att ändå fira påsk.
Om du vill kan du göra korstecknet tillsammans med mig. Korset som ju har förvandlats från att vara ett avrättningsredskap till ett segertecken.
Det är därför som vi firar påsk och önskar varandra ”glad” påsk. Vi önskar inte varandra god påsk, eller trevlig påsk eller härlig påsk, utan glad påsk. På engelska ”Happy Easter!”
Påskens glädje är inte glättig, är inte ytlig. Det är väldigt tydligt i år när vi firar påsk mitt i den värsta kris som vårt samhälle upplevt på mycket länge. Människor är svårt sjuka, människor vi känner eller känner till dör. Anhöriga lider. Många av oss förlorar vår inkomst. Åtskilliga – kanske även du – lider av isolering och ensamhet.
Ändå är det en glad påsk. När Jesus hängde på korset var det verkligen mörkt. När hans sargade och plågade kropp las i graven var det mörkt. Det är långfredagen. Våra liv är på riktigt. Det finns lidande och ondska, förtvivlan och ångest, och det finns död. Långfredag.
Men så blir det påskdagsmorgon. Kvinnorna som går för att ta hand om Jesu kropp möter en tom grav och en levande Kristus. Ur döden uppstår Jesus till nytt liv.
Vänner, det kommer nya tider och det finns alltid hopp. Tack vare Jesus har livet övervunnit döden. För dem som nu dör finns – och för oss när vi själva dör – finns det ett nytt liv hemma hos Gud i evigheten. Det är påskens glada budskap.
Redan här och nu bryter påsken in. Ljus vinner över mörker. Rädsla och ondska har i längden inte en chans mot kärlek. Efter långfredag kommer påskdag. Så där du är – fira påsk! Mitt i den kris vi upplever finns det hopp.
Ur coronakrisens lidande, kamp och död kan det uppstå något nytt. Jag tror och ber att ur det smärtsamma och tunga som vi nu genomlever, ska uppstå en lite klokare mänsklighet. En mer eftertänksam mänsklighet. För denna kris påminner oss om hur sårbara vi är och hur beroende vi är av varandra. Med ny tyngd blir det uppenbart att vi måste vara mer varsamma om skapelsen: djuren och naturen. Vi kan inte bara gasa på. Krisen tvingar oss att stanna upp, ställa oss själva och varandra viktiga frågor att bli mer ödmjuka inför livet och varandra. Vad är egentligen viktigt i livet? Hur ska vi leva våra liv tillsammans?
När du döptes tecknade prästen dig med korsets tecken och du blev en del av kyrkan. Ditt dop är en kallelse, Gud behöver dig, har förväntningar på dig. ”Älska varandra såsom jag har älskat er”, säger Jesus. Så sträck på dig och bidra med allt det du kan. I denna utmanande tid: sprid vänlighet och omsorg, gör det du kan för att i ord och handling visa kärlek och omtanke. Och be, min vän, be för vår värld.
Jag önskar dig en glad påsk!
Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift