Skärtorsdagen firas till minne av den kväll när Jesus för sista gången äter tillsammans med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Predikan av Staffan Nygårdh, sång och musik av Lisa Oscarsson och Jonas Östlund.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Umeå stads kyrka. I dag är det Påskdagen och temat är Kristus är uppstånden.
Dagens evangelium är hämtat ur Matteusvangeliet26:17-30
Guds kärlek rymmer hela vårt liv,
gemenskap och ensamhet,
smärta och glädje, styrka och utsatthet.
Gud omsluter oss på alla sidor,
och håller oss i sin hand.
Guds kärlek rymmer hela våra liv.
Nattvardsbägaren vill påminna om Guds kärlek.
Ibland kan kanske livet liknas vid en bägare.
Som fylls med olika saker som skall rymmas.
Idag fylls den av mångas oro inför Coronaviruset och dess följder.
Den fylls av hårt arbete för att skapa vårdplatser
och oron om det finns tillräckligt med skyddsutrustning.
Den fylls av oro inför permitteringar och varsel.
Den fylls av oron inför vad det kan komma att innebära,
för min och familjens ekonomi.
Den fylls av oron för hur studierna skall gå, om jag skall kunna
få betyg som räcker till för den utbildning jag hoppas på.
Den fylls av ensamhetens tristess och känslan av utanförskap.
Den fylls av längtan efter att få möta människor
- utan rädsla för att smitta eller smittas.
Och det känns som att den snart är fylld till brädden.
Guds kärlek rymmer hela våra liv.
När Jesus firade sin sista påskmåltid tillsammans med sina närmaste vänner, lärjungarna, fanns det många bägare på bordet.
De bägarna fylldes också av oro.
Oro för vad som skulle komma att hända
och som Jesus hade försökt förbereda dem på.
Oro inför hans ord om att han skulle tas till fånga, dödas
och de svårbegripliga orden om nytt liv.
De fylldes av oro inför det han säger,
att en av dem skall förråda honom
och att de andra också skall svika och smita iväg.
Den oron blandades med de hoppfulla orden
som påminde dem om orsaken till att de firade påsk.
Det var ju för att minnas om hur Gud hade varit med
och befriat deras förfäder och förmödrar från slaveri i Egypten.
Bägaren med det djupröda vinet vill påminna om blodet,
det fanns med som ett skydd för dem.
Jesus delade vinet och brödet men gav dem en ny innebörd.
Påskmåltiden skulle påminna om honom,
det han sagt och gjort och att han fortfarande var nära dem.
Guds kärlek rymmer hela våra liv.
Brödfatet/oblatfatet/paténen får vara ytterligare en bild av hur våra liv kan få vara.
Öppna och mottagande.
För varandra, för Guds närvaro.
När vi ser det här brödfatet ser vi brödet med bilden av Jesus på korset.
Nattvardsbrödet, som bryts likt Jesus kropp som skulle ”brytas/offras”.
Det vill också påminna om det dagliga vardagsbrödet som skall delas,
för att räckas till alla som behöver det.
Både bägaren och brödfatet vill alltså tala sitt språk till oss
om hur Jesus gick och går med för att dela livet och den svåra vägen med oss.
De vill påminna om att Guds kärlek är en plats där hela livet får rymmas.
Oron och frågorna. Skuggorna och motluten.
Men även dagarna då vi upplever storheten och tacksamheten över livet.
Bön
Gud, våra liv är likt bägare
som fylls med så mycket och som rinner över ibland.
Tack för att du delar det som bägaren fylls med.
Gud, vi önskar att få vara som brödfat.
Öppna, delande och livgivande. Amen