Utdrag ur brevet till kyrkoherdarna i Skara stift

Här kan du läsa ett utdrag ur brevet från biskop Åke Bonnier.

Kära kyrkoherdar,

Det är en minst sagt en svår tid som vi kommit in i – en passionstid som inte bara sträcker sig över två veckor, inte bara över två månader utan troligen och i värsta fall betydligt längre.

Vi är som kyrka i Sverige kallade att fortsätta att vara kyrka – en kyrka i kristid, en kyrka som på olika sätt vill och ska möta församlingsborna till stöd, tröst, uppmuntran och uppbyggelse. Det är sannerligen en utmaning.

Biskoparnas devis gäller fortfarande: Vi ställer inte in. Vi ställer om.

Det där är ju lätt att säga men vad betyder det i det lokala sammanhanget, i vars och ens församling? Filip Melanchton skriver i Confessio Augustana att kyrkan är där ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. I dessa tider får vi tänka hur det ska kunna ske och då tänka utanför den berömda ”boxen”. Vi vet att vi, i skrivande stund, får vara maximalt 50 personer närvarande vid en gudstjänst inklusive de som tjänstgör. Är kyrkan mindre är det knappast lämpligt att vara så många. Är kyrkan stor och rymmer många är det naturligtvis fullt möjligt att vara maximalt 50 personer totalt sett och då sitta väl spridda i kyrkan med ordentligt avstånd mellan varje gudstjänstdeltagare.

Firas mässa vill jag rekommendera två alternativa utdelningssätt. Det ena är att, som jag nämnt i mitt första brev, doppa en kant av oblaten i vinet och ge till kommunikanten på ett sådant sätt att kommunikanten tar emot den torra delen i handen. Det andra sättet är att bara dela ut under en gestalt och i samband med att alla som vill tagit emot höja kalken och säga till den samlade menigheten: ”Kristi blod för var och en utgjutet”.

Jag bifogar till detta brev ett formellt beslut från min sida där Ni får domkapitlets dispens när det gäller firande av huvudgudstjänst alla sön- och helgdagar och dispens från att fira huvudgudstjänst med nattvard. Vad betyder då det?

Jo, det betyder att Ni som kyrkoherdar kan besluta att fira gudstjänst på andra sätt och vilka de är kan variera. Ni känner bäst det lokala sammanhanget. Ni fattar de bästa besluten. Som tanketips vill jag ändå säga att det kan handla om ett antal enkla gudstjänster i samma kyrka eller olika kyrkor samma dag där aktuella begränsningsregler gäller. Det kan vara att stänga kyrkan och fira gudstjänst med några få medarbetare och streama/sända denna gudstjänst via webben eller Facebook eller liknande. Det kan vara att göra vandringsgudstjänster. Vi har i stiftet på sina håll pilgrimsleder och andra leder och stigar. Kanske kan dessa utnyttjas på ett spännande gudstjänstsätt? Gudstjänst i någon form ska firas och då kan vi också fira påsk i någon lämplig form, men det är respektive kyrkoherde som måste fatta beslut hur detta ska gå till för att leva upp till det som gäller. Skulle bara 2 personer få komma samman, ser biskopsmötet framför sig att prästen och ytterligare en medarbetare (ideell eller anställd) tar sig till kyrkan och när det är gudstjänsttid så rings det i kyrkklockorna, det sjungs en psalm, evangeliet läses, förbön och Herrens bön beds och välsignelsen läses. På detta sätt signalerar vi hopp och liv till församlingen.Uppmuntra å det tydligaste 70+:are att stanna hemma och fira gudstjänst via webben, TV eller radio. Det är, i dessa tider, lika värdefullt som att fira gudstjänst i en kyrkolokal. Den som firar gudstjänst, oavsett var, gör det i första hand för att vi är kallade av Gud att göra det. Det är också ett sätt att foga samman de olika ”levande stenarna” i husbygget och då också bidra till den världsvida kyrkans gudstjänstfirande. Gemenskapen utgår från Gud, inte från hur vi är samlade. Samman-fattningsvis såhär långt menar jag att det handlar om kyrkoherdes pastorala ansvar och klokhet i allt det ovan skrivna.

Begravningsgudstjänster kan firas på olika sätt. Jag hänvisar ånyo till det dokument som sändes ut från biskopsmötet. Men det är bra om begravningar äger rum så snart det går. Det handlar bland annat om risk för platsbrist i sjukhusens kylrum etc.

Dopgudstjänster kan fortsatt äga rum men min rekommendation är att få deltagare samlas. Vigselgudstjänster kan också äga rum med de begränsningsregler som regeringen beslutar om.

Konfirmationsgudstjänster skrev jag om i mitt förra brev. Jag vidhåller att konfirmationer om möjligt ska genomföras när många kan vara med. Skulle det visa sig vara svårt och dra ut på tiden långt in på senhösten ber jag Er att föra dialog med vår stiftsadjunkt för barn och unga, Lise Sögaard, för tips och tankar.

Diakoni är en omistlig del i kyrkans grundläggande uppgift. Så mycket diakonalt engagemang finns runt om i våra församlingar också i dessa tider. Vi visar genom allt det som sker att evangeliet också förkunnas i handling. I de flesta pastorat samverkar kommun och kyrka på ett bra sätt gällande stöd till utsatta människor i kommunen.

Kära kyrkoherdar, kära vänner, tack för allt det Ni och alla era medarbetare gör. Det ser olika ut i olika församlingar och det får vara olika. Det viktiga är att det sker med pastoral klokhet och omsorg i dessa svåra tider och där vi lyssnar in Folkhälsomyndighetens rekommendationer och dessutom följer regeringens beslut.

Kära kyrkoherdar, jag hoppas att Ni förstår att Ni och era medarbetare finns i mina böner. Vi ställer inte in. Vi ställer om. Må Guds goda Ande välsigna var och en av Er och leda Er, steg för steg, stund för stund, sekund för sekund i allt det Ni står i och må vi tillsammans påminna oss om att påskens underbara budskap är att livet har segrat för Kristus har uppstått. Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Tillgivne biskop Åke

Skara 2 april 2020