Söndag 12 april - Påskdagen

När kvinnorna kommer till graven är stenen bortrullad och Jesus är inte där. Kristen tro är en tro på uppståndelsen, vändpunkten. Allt det som tynger vår jord, som hindrar livet, som stänger till våra hjärtan och stänger ute livet rullas bort. Predikan och sång av Maria Häggström Pettersson och musik av Jonas Östlund.

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

 

Välkomna till gudstjänst i Umeå stads kyrka. I dag är det Påskdagen och temat är Kristus är uppstånden.

Dagens evangelium är hämtat ur Matteusvangeliet 28.1-20

Visst är kärlek ett spännande fenomen?

Hur kärleken förändrar en, gör en mer osjälvisk. Kanske mer hänsynstagande och dessutom mer uppmärksam på andras behov. I kärlek är man inte naiv. I äkta kärlek är det man verkligen ser sin värld. I kärlek är det man kastar sig ut, och vågar det som man inte skulle våga annars. Offrar lite av sig själv, sin egen tid, sitt engagemang och sin värld till någon annan. I kärleken, som är en gåva från Gud, kan vi verkligen se livet.

Och Kärleken, visar sig tydligt i den uppoffring som Jesus fick gå igenom.

Guds kärlek till oss, för så älskade Gud världen, att Guds egen son, offrade sitt liv i vårt ställe, men gjorde det av kärlek.

Detta är något som kommer att spela roll oavsett hur våra dagar och år ser ut för ögonblicket. Det är nämligen en händelse som löper över tiden och vår jordiska tillvaro, och har efterverkningar i evigheten.
Och allt av kärlek.

Och inte nog med detta. Offret var bara början, Jesus trotsade döden och kom tillbaka till jorden. Och därför kan vi säga:
- Kristus är Uppstånden. Ja, Han är sannerligen uppstånden.

För hur otroligt det än kan låta för oss upplysta och vetenskapliga människor, är det faktiskt alldeles sant.

Av kärlek till oss människor, utgav Gud sin ende son, för att var och en inte skall förgås, utan ha ett evigt liv. Jesus blev dödad på ett kors för att sedan uppstå, trotsa naturlagarna, och bli till liv igen. Livet vann.  

Den här dagen, påskdagen, skiljer sig från de föregående, som varit sorgtyngda och mörka, och fulla av lidande.

När påskafton blev påskdagens morgon, gick känslan över. Från mörker till ljus, och det är faktiskt väldigt befriande. För om man verkligen försöker leva sig in i passionsdramat är man faktiskt ganska utmattad av ondska vid det här laget. Allt det som var tvunget att hända har gjort det. Allt som ledde fram till att Jesus avrättades.  Vi har återupplevt den långa och utdragna lidandeperioden. Känslan har varit sorgtyngd och uppgiven. Känslor som nu kanske inte är helt borta, men som idag, nu på påskdagen, äntligen kan överskuggas av det livskraftiga och det glädjerika. Vi har kommit fram, ut på andra sidan.

Och är det inte det vi alla vill ibland, när svårigheter möter oss, att få komma ut på andra sidan om det svåra? Vad det än må vara. Att ha det bakom oss? Och vi har ju nu kommit fram på andra sidan, genom att verkligheten liksom krökte sig och bildade ett tillstånd där liv och död inte längre blev liv eller död, utan istället liv, trots död.
Ett tidigare helt omöjligt fenomen,
Ett fenomen som det krävdes Guds kraft för att uppnå.
Genom Guds kraft finns det gamla inte mer.

Texten idag från Matteusevangeliet är en spännande beskrivning av hur ängeln  kom med ett jordskalv, så vit som en blixt, och hur vakterna blev så rädda att de låg som döda på marken. Texten talar också om kvinnorna vid graven, hur de tydligen ändå var så pass alerta i situationen att ängeln kunde föra ett samtal med dem, och de fick uppmaningen att skynda till lärjungarna och säga att Jesus hade uppstått.
Och när de gör så, skyndar iväg, stöter de på honom.
Den uppståndne Jesus, där på vägen. Han kom emot dem, och hälsade dem, och de kunde gå fram till honom, och ta i honom. Ta i hans fötter.
Och inte nog med det, de får uppmaningar från honom att gå vidare till Galileen.

Allt detta händer, men det är en uppmaning, ett uttryck som håller sig kvar efter texten; och det är att både ängeln och Jesus säger, båda två:
”Var inte rädd!”. ”Var inte rädd!”.

Det är faktiskt något som vi troligen behöver höra. Ju fler gånger ju bättre. Vi behöver inte vara rädda! Det är det vi behöver komma ihåg. Var inte rädd. Allt ligger i Guds händer. Gud har kraft och makt att kunna lägga världen under sig, att kröka tid och rum, och göra det omöjliga. Göra död till liv. Allt genom kärlek.

Det kan vara svårt att vara orädd i tider som vi lever i nu. Det kan vara så att det var svårt att vara orädd även på Jesu tid, och för människor både före och efter detta, på sitt sätt. Alla tider har sina svårigheter.
Men det vi vet består, är att Gud finns, har offrat sig för oss, och leder oss vid handen. Även då vi inte ens tror att vi är ledda. Allt genom kärlek.

Genom kärleken blev lidandet inte det sista,
Genom kärleken vann livet,
och uttrycket ”Var inte rädd” kan bära. Även oss i våra dagar.

Som det står i psalmen vi sjöng:
Varför vandrar ni så tungsint fram? Han är inte här han lever!
Ropa ut gör världen uppmärksam: Uppstånden är Guds son.

Lägg bort det tungsinta. Lägg bort oron. Gud säger ”Var inte rädd”. Gud har tagit det på sig.

Allt genom kärlek.