En ny rapport, ”Unga troende i samhället”, visar att varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tros skull och att det i vissa fall är lärare som kränker.
Var fjärde upplevde sig kränkt av sin lärare och dessa personer angav att kränkningarna var vanligast i samband med skolans naturvetenskapliga ämnen- och inom religionskunskapen. Det här gör att många unga troende döljer sin tro.
Joakim ”Jocke” Winbom, pedagog i Sollentuna församling berättar om sina erfarenheter.
− Jag har alltid trott på något så länge jag kan minnas, men det var konfirmationsundervisningen som först satte ord på min tro, och stärkte min självbild. Innan konfirmationen var jag väldigt osäker på mig själv och tog ut det på andra, genom att reta och mobba dem. Men ledarna på mitt ”konfaläger” blev mina första riktiga förebilder, och de gav mig verktyg att kunna älska och respektera mig själv. De hjälpte mig att bli en bättre person, och inspirerade mig att vilja göra detsamma för andra.
Joakim berättar att han i gymnasiet hade svårt att vara öppen med sin tro. På grund av rädsla för att bli utstött och utpekad bar han inget kors om halsen. Han berättade inte heller att han skulle åka på läger för att bli konfirmationsledare. Men efter ett läger 2011 blev han taggad på bilder i sociala medier, och det hade flera av hans kompisar lagt märke till, vilket de kommenterade efter lovet.
− Jag sa till dem att jag sommarjobbat ihop med kompisar. På lägret hade jag kunnat ”ta av mig alla masker,” men i skolan hade jag svårt att vara mig själv. Det gör ont i själen att dra på sig ett fejkleende. Men efter fler läger, när min tro var starkare, vågade jag vara mer öppen.
Jocke nämner att han älskar att Sverige just är ett sekulariserat land – där tron och även andra åsikter får ifrågasättas.
−Men det borde vara en självklarhet att lärare inte kränker en elevs världsbild. Alla har rätt att tro på vad de vill. Om en elev blir hånad för sin tro, hur ska den våga uttrycka sina åsikter i andra frågor?
Vad ger du för råd till dina konfirmander om hur de kan tänka gällande sin tro?
−Ha inte bråttom. Att bygga upp sin tro kan ta tid, men det är inget man behöver stressa med. Jesus går aldrig förbi oss - utan han går alltid med oss. ”Konfan” är en fantastisk upplevelse, men det är svårt för dem som inte varit där att förstå vad man som konfirmand har upplevt. Vi behöver träna oss på att bryta fördomar om att man skulle vara onormal för att man är kristen. Vi har vårt ”fredagshäng” i Kummelby, där är alla välkomna att hänga.
18-åriga yvette Anderklav, blev kristen i Åre 2017.
− Min mamma, pappa och släkt är inte troende, men min mamma tvingade mig att åka på konfirmationsläger för tre år sedan. Jag ville inte åka, tänkte att jag inte platsade in. Det fanns fördomar hemma och i skolan. Men jag fick ett band till Gud under lägret, det kändes som en vän som alltid fanns där, som inte såg ned på mig, berättar Yvette
Hon beskriver hur hon efter lägret började att komma till fredagshänget i Kummelby och hur hennes tro utvecklades där.
−Vi diskuterade om Gud, Jesus och helig ande. I och med att jag är i den åldern
då många festar, så trodde pappa att jag ljög när jag sa att jag gick till kyrkan.
Hur har du upplevt att lärare och andra vuxna bemött dig och din tro?
−Jag tror det var i nian efter sommarlovet, då berättade vi vad vi gjort under lovet, och många hade varit på konfirmationsläger. Då bytte läraren samtalsämne och försökte tysta ned samtalet. Jag tyckte det var jättekonstigt, de ville ju veta vad vi gjort på sommarlovet.
Hur önskar du att kristna blev bemötta i samhället?
−Man ska kunna vara öppen om sin tro, utan att behöva vara rädd för att bli förnedrad. Man ska aldrig behöva dölja sin tro, utan alltid fortsätta att tro på sin Gud.
Birgitta Stolt
Fotnot: Rapporten bygger på en enkätundersökning som Sveriges kristna råd genomfört med 393 kristna ungdomar från olika kyrkotraditioner.
Rapporten finns att läsa på www.skr.org