Västra Skrävlinges historia
Namnet Västra Skrävlinge kan spåras till 1300-talet och lär betyda bäcken med det rasslande ljudet. Då var redan Malmö känd som stad. Västra Skrävlinge var en av de bondbyar, som låg i en halvcirkel runt staden.
1600-talets mitt blev krigiskt för Västra Skrävlinge. Först blev byn lägerplats för de svenska arméer som försökte erövra Malmö och på 1670-talet slog danskarna läger här när de försökte återerövra både Malmö och hela Skåne. 1658 blev området svenskt genom freden i Roskilde.
På 1800-talet förvandlades byn genom skiftesreformen. Många gårdar flyttades ut från bygatan till de jordar varje bonde nu skulle odla på egen hand. Livsvillkoren förändrades i grunden för de flesta. Inne i Malmö växte industrier fram och många sökte sig bostäder i stadens utkant eller strax utanför. Därför fick Västra Skrävlinge många nya invånare och till sist inkorporerades byn med Malmö 1911.
Det stora byggprojektet, det s.k. miljonprogrammet, medförde, att många människor fick sitt hem här i bostadsområden som Rosengård, Höja och Almgården. Nu bor här ca 25.000 människor och åtskilliga nationaliteter är representerade. Söder om Västra Skrävlinge kyrka ligger Islamic center med moské och skola och Botildenborgs gård, ett herrgårdsliknande hus från 1880-talet. Förutom moskén finns en ortodox och en katolsk kyrka, Maria i Rosengård, i närheten.
Västra Skrävlinge kyrkas byggnadshistoria
Västra Skrävlinge kyrka har medeltida ursprung. Här låg ursprungligen en stenkyrka från slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan revs på 1860-talet eftersom den ansågs för liten, mörk, fuktig och i dåligt skick. Endast tornet sparades och byggdes på den nya kyrkan som uppfördes 1861–1864 efter ritningar av Malmös stadsarkitekt William Klein.
1800-talskyrkan byggdes i rundbågestil
1800-talskyrkan är byggd i medeltida rundbågestil. De medeltida dragen syns tydligt på utsidan i den vita putsen, i rundbågsfriserna i oputsat tegel och i den rundade korbyggnaden som anspelar på en medeltida absid. Det sparade tornet har en åttakantiga påbyggnad på entrén som anspelar på medeltida portaler. I tornet som fungerar som vapenhus finns också ett vackert kryssvalv från 1200-talet. Kyrkorummet är ljust och karaktäriseras av kryssvalv med rundbågiga sköld- och gördelbågar, ribbor och pilastrar målade i gult imiterat tegelmönster och gjutjärnsfönster grupperade tre och tre.