Präststudenten Simon Ragnar tar emot hemma i köket i Borensberg. En av döttrarna ligger i soffan i vardagsrummet och tittar på film. Simon för sin del har datorn på bordet, ett anteckningsblock, en bibel på grekiska och en på svenska. Nu är det bråda dagar – magisteruppsatsen är under utarbetande. Temat är Galaterbrevet 1:16 och uttrycket ”ἐν ἐμοί”, som inte är alldeles lättöversatt. I Bibel 2000 står det ”Han …. beslöt att uppenbara sin son för mig”. I 1917 års översättning ”Han… täcktes i mig uppenbara sin Son”. Även ”genom mig” finns föreslaget som alternativ översättning på sina håll.
- Jag vill studera det här stycket för att jag tror att vi oftast förstår Paulus möte med Jesus genom Apostlagärningarnas dramatiska beskrivningar, säger Simon.
- Men jag är nyfiken på vad Paulus själv säger, och vill höra hans egen röst. Sen är ju forskningen lite oense om vad detta stycke betyder, och jag vill gärna kunna ge ett bidrag till den diskussionen.
Simon kommer från Ljungsbro och fick tidigt en vana vid att ta hand om människor genom att arbeta som vikarie inom kriminalvården.
- Det var jättekul! Vi bakade tillsammans och spelade badminton. Väldigt bra stämning, oftast.
Omkring samma tid arbetade han i Linköpings stadsmission, först som volontär, som 23-åring, och sedan på kontaktcentrum och boendestöd. Därefter kom han till behandlingshemmet Mariagården i Vadstena. Under tiden i Vadstena knöts kontakten med Svenska kyrkan allt närmare. Det täta nätverket med Pilgrimscentrum och klosterkyrkan, och inte minst de regelbundna tidebönerna, spelade en stor roll. Simon berättar att Heliga Birgittas bön blev viktig: ”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”.
- Jag tror att den bönen växte i mig under den tiden, och har format mig.
Vid det här laget fanns ännu ingen tanke på att bli präst, men en idé om att bli diakon fanns där. Nästa steg var att gå Svenska kyrkans grundkurs i Vadstena, något han såg fram emot då så många av gästerna på Mariagården gick där.
- Det verkade jätteroligt! Och så fick jag frågan – ska inte du bli präst? Jag kunde inte släppa den frågan…
På den vägen är det. Sommaren 2021 vigs Simon i Linköpings domkyrka, om allt går som det ska.
- Jag längtar efter att få möta alla människor och att få bli satt i tjänst som präst. Jag längtar efter att få vara en del av det flöde som pulserar mellan himmel och jord som präst. Samtalen med människor, fira mässa…
- Just nu har jag precis varit på Unga ledare-kurs. Jag blev rätt tagen av alla fina ungdomar och fascinerad av deras kloka tankar och goda sätt. Det känns mycket hoppfullt för kyrkans framtid, och kyrkans plats i samhället.
Max Wahlund