Tid för sig själv

Det finns ett rum i varje människa som vi inte kan dela med någon. Det rummet har funnits med oss ända sedan vi föddes. Där finns det vackraste och mest ömtåliga vi varit med om men också det vi inte vill berätta för någon och kanske skäms för. Jag tänker mig att det finns nära vårt hjärta. Vi är ensamma där och ingen annan kan dela det rummet med oss. Det är bara Gud som kan möta oss där. Ibland behöver den ensamheten tas om hand. Vi behöver vara med oss själva ifred och få utrymme för vår ensamhet.

Jesus drog sig undan vid flera tillfällen, det finns som en återkommande liten notis i evangelierna. Han tar sig till en öde trakt för att be, för att vara ensam och för att vara med sig själv. Jag har under många år lett retreater på Sigtunastiftelsen och jag har ofta inlett med att citera Jesus. I Markus-evangeliet säger han till sina alldeles trötta och  överarbetade lärjungar: ”Följ med mig bort till en öde trakt så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.”  Efter det kommer en intressant kommentar: ”Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.” Att under en helg vara ensam tillsammans med andra är en upplevelse som många känner sig tacksamma för efteråt. Att få vara ifred genom att sänka det sociala kravet nästan till noll och låta tankarna flyga genom att sänka det andliga kravet nästan till noll. Det blir ett sätt att vara ifred utan att vara ensam.

Idag, mer än någonsin, är vi nåbara överallt. Det verkar inte finnas någon plats som av sig själv ger oss stillhet och vila. Det känns om det tidigare i livet gavs frid och ro av yttre krafter men nu måste vi ordna det på egen hand och det är svårt för många av oss. Jag minns från min barndom att ibland slutade telefonen att fungera. Det kunde också snöa så pass mycket att bussarna ställdes in och det blev omöjligt att ta sig till skolan. Vi blev kvar hemma och upplevde en dag som inte liknade någon annan. En dag utan riktning som gavs oss som en gåva. Vi gjorde saker som vi annars inte brukade göra och vi kunde också vara ensamma med oss själva ifred.

I mitt själavårdsarbete har jag mött många människor som beskrivit hur det är att leva i nära relation till någon annan. De har beskrivit kärleken och tryggheten men också känslan av att vara instängd och låst av förväntningar och invanda mönster. Vi behöver varandra men det är inte så lätt för oss att leva tillsammans. Jag tror att det behöver blåsa en frisk vind av frihet i varje relation. En möjlighet att få den tid för sig själv som vi så väl behöver utan att någon frågar eller undrar. 

Jag tror att vi varje dag kan behöva den tiden för att vara med och för oss själva. Göra något utan att någon frågar vad vi ska göra, vart vi går eller var vi har varit. I varje sammanhang och i varje relation behövs ett utrymme för egen tid, en tid för sig själv. Vi behöver varandra men vi behöver också vara med oss själva ifred. Vi behöver varandra men ingen relation kan fylla det ensamhetsrum som finns hos alla. 

Text: Lars Björklund,
kaplan på Sigtunastiftelsen och författare.

instagram.com/larsdikter

 Litteratur: Rum för livet.
Kerstin Dillmar, Lars Björklund.  Argument förlag 2019