Ur Kyrkans tidning nr 4, 2020
Förra veckan fick flera ölänningar en varm överraskning när de väntade på bussen eller gick en promenad på stranden. I busskurer, eller kanske på en bänk eller på en stubbe i skogen låg handstickade halsdukar. De var kvarlämnade, men inte borttappade. På varje halsduk satt en lapp med en fråga om man frös och en uppmaning att ta med halsduken.
Det blåser kallt både bildligt och bokstavligt i vårt samhälle men det finns många människor som står upp för medmänsklighet och värme. Halsdukarna är en symbol för att vi alla kan bidra till en varmare närmiljö. Att du kan göra något för en medmänniska. Det kan vara så enkelt som att bära en kasse eller hålla upp en dörr när du ser att någon behöver din hjälp. Eller kanske stå upp för en kompis som blir mobbad. Det viktigaste är inte vad vi gör utan att vi visar att vi bryr oss om varandra.
Kyrkoherden på norra Öland, Anna Lundin Leander, är initiativtagare i pastoratet:
-Julen är över, det kanske är lite tomt i plånboken och lite kallt och blåsigt ute. Solen och vindarnas ö har ju så här års gott om vind. Det är rätt gott att få vara med och sprida värme! Vi stickar och skänker halsdukarna utan att veta vem mottagaren är. Kyrkans budskap är ju att du som människa är älskad, oavsett vem du är. Det är ett värmande budskap, säger Anna.
Anna Lundin Leander fick tipset om halsdukskampanjen #envaramarestad som genomfördes i Luleå första gången under 2018 genom en god vän i Farsta strand som stickade halsdukar i långa banor, den ena vackrare än den andra. Vännen skickade länken med tipset om halsdukskampanjen till pastoratet på Öland och sedan pratade kyrkoherden med kommunikatören och det vet vi ju, en teolog och en kommunikatör som pratar brukar sluta i något bra! Dessutom var ju bollen redan i rullning i övriga Sverige sedan ”halsduksprojektet” togs upp som ett case på KOM-dagarna (Svenska kyrkans kommunikationsdagar). Tack vare kommunikatörernas grupp på Facebook samordnades också datumet när man skulle lägga ut halsdukarna till den 14 januari 2020. Resultatet av en gemensam kampanj genom nationellt samordnande och ett gemensamt spridande har gjort att man har lyckats få ett stort medialt genomslag och nå många fler än om man skulle arrangerat en egen satsning.
I pastoratet har främst diakonigrupper och personal stickat men man har även upptäckt utlagda halsdukar stickade på eget initiativ av personer som inte är engagerade i kyrkan ”till vardags”.
På Öland finns bara en stad, Borgholm, så hashtaggen fick anpassas lite på ön och i samarbete med södra Ölands pastorat uppmanade man ”hittare” och ”stickare” att använda taggen #envarmareö. Huvudsyftet är detsamma som ”envarmarestad, att sprida värme, både i stad och på landsbygd.
Hur har det då gått, har alla halsdukar hittats?
-Vi lade ut ca 10-12 halsdukar under tisdagen och onsdagen och har sett att ungefär hälften är upphittade. Jag tror att södra Ölands pastorat har lagt ut ungefär samma antal som vi, säger kommunikatör Anna Fendin Ahlström. Vi hoppas att vi ska kunna få kontakt med en ”hittare” framöver men såklart får man gärna ta en halsduk utan krav på motprestation, fortsätter Anna.
Anna Lundin Leander menar att det också är något av en konst att kunna ta emot omtanke.
-Vem som helst får ju ta emot halsduken. Du hittar den på en allmän plats, det är en gåva från någon som bryr sig, säger hon.
Några tips till dig som hittar en halsduk:
-Gå inte förbi halsduken du ser. Ta emot den! Det är någon som suttit ett antal timmar med stickor och garner för att ge dig en vänlig tanke
-Dela gärna en bild på din hittade halsduk på sociala medier och hashtagga med #envarmareö eller #envarmarestad
-Om du inte behöver halsduken längre, skänk den gärna till någon annan som behöver den. Det är lite som ringar på vattnet, att vi visar att vi bryr oss om varandra. Vi är bra på att ta hand om varandra!
Anna Fendin Ahlström