Mo kyrkogård

Kyrkogårdens karaktär kan beskrivas som delvis ålderdomlig och lummig. Kvarteren i den gamla delen har en mängd äldre gravvårdar av olika utformning som bidrar till dess ålderdomliga intryck. Kyrkogården är liten till ytan och gravplatserna ligger tätt längs rygghäckarna. Den stora variationen i gravvårdarnas ålder och utformning är ett av de absolut viktigaste karaktärsdragen och visar på kyrkogårdens historiska kontinuitet. För detta är även de stenkors som finns placerade längs kyrkogårdsmuren viktiga då de är de äldsta gravvårdarna på kyrkogården. Många resta gravvårdar, grusgrava-r samt stora familjegravar med gjutjärnstaket minner om idealen kring sekelskiftet 1800-1900. Inte att förglömma är heller de mer anspråkslösa grästäckta gravplatserna som representerar stilidealet under 1940-talet och flera årtionden framåt. Dessa dominerar vissa delar av den gamla kyrkogården. I kyrkogårdens nyaste del är karaktären homogen med likartade gravvårdarna längs rygghäckar.

Trädkransen och rygghäckarna samt vegetationen på kyrkogårdsmuren bidrar till att ge platsen ett grönt och lummigt uttryck. Till detta bidrar även de dekorativa växterna som planterats på gravplatserna. De många blommor som växer spritt i gräsmattan och längs muren bidrar till att ge kyrkogården en ålderdomlig karaktär då de påminner om de tider då kyrkogårdar tilläts vara fritt blommande ängar under sommarhalvåret. Detta är även inslag som ofta förknippas med landsbygdens äldre kyrkogårdar. Den yngsta delen av kyrkogården har en något lummig karaktär med rygghäckar och flera spridda träd. Kvarteren ger dock ett stramare och anlagt intryck, bland annat på grund av de asfalterade gångarna och det faktum att vegetationen ännu är relativt ung.

Utdrag ur Bevarandeplaner, Åmåls församling 2015. Text: Lina Rosell