I juni 1928 står att läsa i Skånska Socialdemokraten om en gruvolycka i Gunnarstorp. Det var två gruvarbetare som avled nä de kom i kontakt med en skadad kabel och fick 400 volt genom kroppen. En av de förolyckade var Carl Blixt och trots att han var bosatt i Gunnarstorp kom han att bli begravd i Ekeby i grav E1:117.
Begravningen ägde rum på midsommarafton den 23 juni klockan tre på eftermiddagen. Ett sorgetåg med musikkåren i täten startade från den avlidnes föräldrahem i Skromberga och gick mot Ekeby kyrka. Många arbetare slöt upp och när tåget anlände till kyrkan bildade de häck för att göra en sista honnör för kamraten. Kyrkoherde Fredrik Schlyter höll i jordfästningen och kantor Agnes Wennborg sjöng. Musikkåren spelade när den blomsterhöljda kistan sänktes i graven. Därefter hölls flera tal där man bland annat tog upp att gruvarbetarna borde vara bättre skyddade mot olyckor.
Hustrun Hildur och dottern Greta flyttade en tid efter olyckan från Gunnarstorp till Ekeby.
Carl började arbeta som kolhuggare i Gunanrstorps gruva redan 1922. Tre år senare när förskrämningsmaskiner togs i bruk blev han "skakflyttare". Nu blev arbetet hetsigare och det fanns inte tid för att iaktta nödvändig försiktighet. Arbetet i gruvan var riskfyllt och under flrea år hade det förekommit många olyckor i Gunnarstorps gruva. Efter dödsolyckan anmärkte fackföreningen på arbetsförhållandena och krävde skyddsåtgärder. Detta ledde till flera möten på Folkets hus där man diskutarade säkerheten i att arbeta under jord,
Den andre arbetaren som avled i gruvan hette >Wilhelm Lindén och efterlämnade hustru och 10 barn.