När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Mark 1:14-15
Adventstiden börjar i första söndagens firande och glädjetåg in i Jerusalem. Andra söndagen är betydligt mer avskalad. Det är adventsfasta och eftertankens tid. Och som alltid i fastan så avstår vi för någons annans skull – det är därför vi samlar in till ACT julinsamlingen – för att flickor ska få ett värdigt liv.
Det korta evangeliet från Markus, föregås av Jesu dop och Jesu vistelse öknen där han frestas av djävulen.
Jesus talar med kärva erfarenheter i bagaget. Det är inte en framgångssaga som får honom att tala som han gör. Dessutom har Johannes blivit fängslad. Det är en laddad tid.
Tiden – Upplevelsen av tiden är väldigt olika beroende på vem vi är och hur vårt liv är, och inte minst i vilken ålder vi är.
För många barn är tiden oändlig och lång. Den har inget slut. De är närvarande i nuet och lever med en nyfikenhet och öppenhet för det som är.
För oss vuxna har tiden en tendens att bli kortare och kortare, vi hinner inte med eller tycker att tiden har runnit iväg.
Vad blev tiden och livet av? Eller hur ska det bli i framtiden?
En tydlig bild för vår kramp inför framtiden är alla pensionssparanden som gör reklam på tv eller uttryck som ”70 är det nya 50”.
Det gäller att inte stå utan medel, det gäller att försäkra sig om en lycklig framtid. Tilliten har fått stryka på foten rejält.
I bilderna syns naturligtvis inget som handlar om förluster och att allt inte blev som jag hoppades – både på gott och ont.
Vi lever under tidens obönhörliga gång. Ingen av oss kan stoppa den och ingen kan kalla den tillbaka.
Jag skulle tro att de flesta av oss har med oss förhoppningar och förväntningar som aldrig blev av. En del av det skakar vi bara på huvudet åt och ler – annat är betydligt mer smärtsamt.
En av frågorna som ställs till mig idag är – hur lever du och jag med det ouppfyllda, det som inte blev – barnet, kärleken, yrkeskarriären, samtalet och kontakten som aldrig blev av, försoningen och ordet förlåt som aldrig blev sagt, kraften som inte fanns, äktenskapet som gick i kras, initiativet som jag aldrig tog för att jag var rädd…
Johannes liv går mot sitt slut där han sitter i fängelset, det blir inte så mycket mer.
Det tillhör det mänskliga att leva med det ouppfyllda – frågan är hur vi lever med det som smärtar, det vi verkligen skulle ha velat göra eller gjort ogjort.
Det är lätt att älta det som har varit – en del av oss blir litet av en rättshaverist som inte kan släppa och som måste ha rätt även om det faktiskt inte går. Andra av oss fastnar i en känsla av att vara förnärmad och vill det sig riktigt illa blir vi kyliga och avståndstagande. Det blir ett liv som aldrig är nu-varande utan någon-annan-stans-varande.
Så säger Jesus: Tiden är inne.
Det är något som ska ske i vårt nu precis som för församlingen i Rom som Markus skrev till om det glada budskapet.
Tiden blir ett nu – en närvaro, något uppfyllt och fullkomligt mitt i vår ofullkomlighet och ouppfylldhet.
Det finns något att vänta och hoppas på – Guds rike är nära.
Guds rike sker här hos oss – i närvaro, i rättfärdighet, i upprättelse, i nya perspektiv.
När vi möts och vågar stanna kvar hos varandra i det svåra och i verklig kontakt så sker Guds rike. När du och jag vågar och kan lösa en konflikt och får kontakt så sker något heligt – Guds rike är nära.
När en ensamkommande flyktingpojke/flicka blir bemött med respekt och får möta en vuxen som verkligen står kvar och vågar dela barnets nu – så sker något heligt – Guds rike är nära.
När någon som stått utan arbete länge äntligen får en chans – så sker något heligt – Guds rike är nära.
När någon av oss får ett nytt perspektiv så att livet öppnar sig och ett nytt hopp föds så sker något heligt – Guds rike är nära.
När försoning sker mellan människor eller i någons liv så sker något heligt – Guds rike är nära.
Att leva i förväntan om Guds rikes ankomst, om att Kristus kommer till oss – innebär en glädje som ser allt som finns i ögonblicket, en glädje som inte blundar för det onda och hoppas på det goda.
En glädje och en frihet som är grundad i att Kristus kommer till oss även då allt annat viker undan. Det finns både människor, hälsa och positioner som kan fly ifrån oss. Sammanhang vi trodde var självklara som plötsligt går i kras – Och Kristus flyr aldrig från någon enda av oss, Gud kommer hur det än är och viker inte undan.
Vaclav Havel, som satt i fängelse på 1980-talet för sin kritik av regimen, i dåvarande Tjeckoslovakien (nu Tjeckien och Slovakien). Han skrev till sin fru att:
det viktigaste är att du inte förlorar hopp och tro …”För äkta tro är något betydligt djupare och hemlighetsfullare än alla optimistiska eller pessimistiska känslor och är avgjort inte beroende av hur verkligheten för ögonblicket ter sig.”
Tron går på djupet, det hoppet är rotat bortom mitt eget nu.
Omvänd er säger Jesus.
Och vårt samhälle behöver verkligen vända om.
Det är mycket som inte står rätt till i riket Sverige.
Vi behöver vända om från en människosyn som har blivit allt mer kylig och rasistisk, en människosyn där varken Jesus eller Johannes skulle få plats. En människosyn där Marias och Josefs behov av skydd och stöd får allt mindre utrymme och människor kyligt räknas ut p g a ”icke-svenskhet”, förmåga att kunna lära sig skriva och räkna, där förståelsen för vad som bär en människa tycks helt borta.
Detta är ett citat från två advokater som företräder en ung kille som konverterat till kristen tro (och som om han skickas tillbaka till Afghanistan riskerar att dödas) och hans förhandling i Migrationsdomstolen:
Under två timmar krävde Migrationsverkets företrädare att vår klient, som gick med i Svenska kyrkan när han var 17 år, skulle förklara treenigheten och ge en filosofisk och teologisk förklaring på Teodicéproblemet, som teologer har diskuterat i århundrade, och besvara frågan: Om den kristne guden är så allsmäktig, varför får dina landsmän lida så under krig och eländen? Sen avkrävdes han svar på frågor som: var finns själarna till alla muslimer som är döda i dag? Uppstod Jesu kropp eller bara hans själ? Uppstår människors kroppar eller deras själar eller både och efter döden? Exakt var i bibeln står det om uppståndelsen från de döda? Vad var kyrkoårets bibeltexter från förra söndagens mässa och vad betyder de för dig? I sin plädering säger Migrationsverket att det rätten skall avgöra är om klaganden är "en religiös figur eller inte", vilket Migrationsverket inte tycker. Sen påstår Migrationsverkets handläggare att "de flesta människor i världen tror ju inte på det du tror på" och "inga lärda har ju kunnat ge bra svar på frågorna jag ställde" och att klaganden ”kan ju inte ge några bra svar heller." Så "han är inte genuint kristen". Migrationsverkets bedömningar är uppenbart i strid med riktlinjerna från FN:s flyktingorgan UNHCR.
Vi behöver vända om från kommersialiseringen av samhället och mänskliga relationer. Det går inte att köpa kärlek och närvaro. Det går bara att älska och vara närvarande.
Vad är det för värden vi skickar med våra ungdomar in i framtiden? Vad är det som värderas i vårt samhälle idag?
Vi behöver vara motkrafter mot det som bara värderar människor utifrån vad vi gör eller äger, utifrån hur mycket vi syns eller hörs.
Vi behöver vända om från vår resursanvändning och lära oss använda mindre mängd energi. Som Guds medarbetare behöver vi inte räkna resultatet utan vi gör det för Guds rike.
Också på det personliga planet är omvändelsen viktig – Vad är det i mitt liv som är förstörande och som jag gör fastän jag vet att det inte är bra? Finns det något jag stannar kvar i, i mörkret, så jag bryts ned till både kropp och själ?
Finns det relationer där jag behöver vända om och göra något nytt för att främja livet?
Och ibland kan jag förtvivla över både mig själv, omgivningen och världen. Att jag inte förändras, att min närmsta omgivning inte är som jag önskar och att världen är alldeles för mycket i kaos.
Kyrie Eleison! Herre förbarma dig!
Då är Jesu ord ett tröstens ord. Tiden är inne, Guds rike är nära.
Gud är i Kristus inte långt borta från någon enda av oss, Jesus vet hur det är att befinna sig i kris och kärva tider, hur det är att vara i öknen i livet – därför får vi be och fira nattvard – fira Guds rike och bli berörda av det heliga. Be rörda av Guds hand.
Lotta Miller/präst