Göm dig inte ! – om vådan av gröna kvistar

Jesus kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”

Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Text: Luk 19:1-10

Där sitter han Sakaios tryggt i Sykomoren, ett träd med tjocka knotiga grenar där det är lätt att sitta eller stå stadigt. På grön kvist – han har det bra där.

Han har en bra utsiktsplats, på avstånd från människorna, på avstånd från alla glåpord och kommentarer. De andras blickar är vända åt ett annat håll – de tittar inte efter honom.

Sakaios var ju på grön kvist i ett annat avseende också – han hade gott om pengar, han hade sett till att skaffa sig rejäla inkomster genom att ordentligt betalt vid tullen in i Jeriko. Han kunde det där med pengar och hade antagligen skott sig på andras bekostnad.

Men hur grön är egentligen Sakaios kvist? Hur nära sig själv och sin längtan är han egentligen?

Nu får ju Sakaios inte sitta ifred i Sykomoren utan Jesus får syn på honom och ber honom komma ner. Ber honom lämna sitt säkra gömställe. Ber honom lämna sin osynlighet och dela gemenskapen med honom.

Det finns en längtan som drivit Sakaios upp i Sykomoren – det var säkert inte den vanliga sysslan för rika män i dåtidens Palestina, det är det ju inte idag heller.

Vad är det längtan, för starka behov som driver honom upp i trädet?

Vad är det han vill ska bli annorlunda? Vad är det han vill med att se Jesus?

Vad har vår längtan fått dig och mig att göra? Vad har den fått för konsekvenser?

Tar vi vår längtan på allvar? Eller gömmer vi oss hellre och inte tar några risker?

Gömmer oss i att vara bittra, upptagna, dricka sprit eller stoppa i oss tabletter? Eller köpa så mycket vi bara kan?

Sakaios tog en risk och mötte Jesus, Sakaios liv förändrades säkert inte på det sätt han själv tänkt sig och det förändrades.

Sakaios blev sedd och bejakad, avslöjad och frigiven, istället för osynlig och förnekad, förnedrad.

Vilka är det som är osynliga, likt Sakaios, hos oss? Som blir förnedrade och förnekade? Som vi inte vill nämna eller tilltala direkt utan hellre talar om?

Om jag är rom? Om jag mår dåligt? Om jag missbrukar? Om jag luktar mindre gott i din näsa?

Om jag inte gör som det är förväntat i sammanhanget?

Vem gör jag osynlig? Vem gör samhället osynliga?

Vems behov anses inte vara viktiga så de prioriteras bort – här i Sverige, i världen?

Sakaios satte sig i trygghet i Sykomoren och det kanske han behövde en stund, samtidigt så höll han sig på avstånd och Jesus kallar honom in i livet, kallar honom att delta, att inte leva på avstånd från livet, andra människor.

Jag kan stanna upp och fundera över mina egna tryggheter – vad gör de med mig? Är de goda eller håller de mig borta från livet? Gömmer jag mig istället för att möta andra? Hur är det med dig?

Hur högt måste Jesus titta för att hitta dig och mig?

Sakaios gömde sig undan andra blickar och andras fördömanden, han trädde inte fram som han var. Han var fångad i sina egna begränsningar och andras fördömanden. Han vågade inte, och han längtade.

Jesus kallar Sakaios till ett autentiskt liv, ett liv där han är sig själv och delar liv med andra.

Margareta Brandby Cöster berättar om en känd författare och diktare i Danmark – Jens Rosendal som levt med falska förutsättningar hela sitt liv, han gömde sin homosexualitet, för att det inte passade i den miljö där han levde. Så skriver han ett öppet brev om vem han är och har kommit ned ur trädet.

”Ja, du kan kanske leva så som folk helst vill ha det och till och med lyckas riktigt bra med det, men du kan inte dö på det sättet. Det går inte an inför din Gud och Skapare att dö, utan att du har försökt leva med de gåvor som du har fått dig givna. Du kan inte gräva ner det som du fick dig givet. Du kan inte lämna tillbaka ett oegentligt liv… Du blir tvungen att leva ditt liv för att kunna dö.”

Jesus ropade ner Sakaios och Jens Rosendal, nu kallar han på dig och mig – vad är det du och jag behöver komma ner från, lämna?

Sakaios blir befriad. Han bryr sig inte om vad folket viskar. Han är frimodig och då händer det något.

Han ser sig själv i relation till andra, och hans sätt att tänka och handla förändras.

Det han äger står i relation till andra. Hans rikedom bygger på andras utsatthet, han har skott sig på andra. Så vill han inte längre leva. Det han äger är inte hans, inte bara till för honom.

Han delar med sig och han är beredd att sona sin råhet och sin gnidenhet. Han ger tillbaka det han har tagit. Han ser dem som blivit utsatta, liksom han själv har blivit sedd och bejakad.

Att vara på grön kvist – det innebär ju att ha mycket pengar och kunna unna sig lyx och överflöd, att aldrig behöva spara.

Sakaios satt på den gröna kvisten, men det var inte som han hade tänkt sig – och något viktigare som handlar om liv, livsmening, förlåtelse och försoning – fick honom att lämna sin gröna kvist.

När en människa ligger för döden handlar aldrig tankarna om att jag tjänat för litet pengar, eller att jag borde investerat och varit smartare. Utan allt handlar om att dela livet, om relationer till kära, om vad jag gjorde av tiden, om närvaro och mening. Det är inte på den gröna kvisten som livet levs utan i mötet med Gud, med andra människor.

Sakaios är en förebild för oss både som enskilda och som samhällsgemenskap – han delar med sig, han lämnar tillbaka, han vill inte längre sko sig på andra, inte leva en ekonomisk trygghet som bara gäller honom själv, han ser andras behov också. Delandet är hans livshållning.

Dagens tema är samhällsansvar och texterna i Gamla testamentet och från Jakobsbrev i Nya testamentet talar tydligt om att dela, om att inte sko sig, om att den av oss som är svag ska få stöd och att förtryck inte får eller ska förekomma. Solidaritet och medkänsla är grundhållningen för livet, för en kristen människas liv. Sätt dig i den andra människans position, klättra upp i hennes träd i din tanke och kom ihåg din egen utsatthet – så förstår du.

Här finns en tydlig uppmaning till engagemang.

Jag kom och tänka på en av Helge Dietrichs dikter: 

A THOUGHT

Every human being on Earth
has been born into:

A new country

A new language

A new culture

Seen from this point of view

we are all immigrants,

all human beings ...

I verkligenheten behöver vi alla någon som kommer och ropar på oss och talar om att jag gärna vill vara gäst hos dig och som talar om för oss vilka vi är som människor, att vi alla behöver förlåtelse och möjlighet att börja om

I Guds ögon är du och jag värda ett besök – vi har behov av

Förlåtelse, kärlek och försoning

Så att vi får krafter att komma ned från trädet, att träda fram som dem vi är och se att vi är älskade av Gud.

Lotta Miller/präst

#grönkvist  #Sakaios #duärvärdettbesök #klivnerochkomfram