Ur Kyrkans Tidning nr 44, 2019
Sofia Ekelund Fogelström öppnar dörren till kyrkogårdspersonalens röda stuga vid Kalmar slott. Hon har tur: hela personalstyrkan har tagit en liten paus och äter födelsedagstårta.
– Hur brukar ni göra med marschaller? frågar hon.
Här på Södra kyrkogården är det bäst att bara ställa dem på marken, får hon veta, och inköpet inför allhelgonahelgen rymmer det som Universitetskyrkan behöver. Hon kommer överens med LG om att åtta små marschaller med en brinntid på fyra timmar blir bra.
Universitetskyrkan i Kalmar brukar ha Kalmar domkyrka som sitt första hem – där firar Sofia Ekelund Fogelström skymningsmässa varje måndagskväll, och där har den stora Pridekören övat under Sofia Devalls ledning det senaste året. Där leder Sofia också Livsstegen tillsammans med domkyrkoförsamlingens diakon Ingrid Svedjenäs.
Ett andra hem är universitetets öppna utrymmen med bord och stolar där många fikar, studerar tillsammans och äter lunch. Sofia Ekelund Fogelström och hennes kollega, Equmeniakyrkans studentpastor Hanna-Sara Leones, äter sin lunch där regelbundet.
Ett tredje hem är caféet Oas nära domkyrkan, där det ofta är samtalskväll med rabatterad soppa.
Ett fjärde är arbetsrummet i Domprostgården, där man kan slå sig ner i en av fåtöljerna och prata mer avskilt med studentprästen.
Men nu har Sofia Ekelund Fogelström bokat begravningskapellet på Södra kyrkogården fyra sena eftermiddagar i allhelgonaveckan.
– Jag hade tänkt på det länge – att det behövs möjligheter att samtala om döden, säger hon, både att vara med i samtal själv och att få tjuvlyssna på andras. Men det var när jag hörde Stina Wollters Sommar i P1 i somras som jag bestämde mig för att försöka såhär.
Stina Wollter berättade om sin kontakt med en flicka som visste att hon snart skulle dö. Flickan ville ”provköra döden” tillsammans med Stina Wollter – det var något som hennes närmaste omgivning inte vågade.
– Men jag tror att det kan vara lika viktigt att ”provköra döden” mitt i livet, innan det blir akut, säger Sofia Ekelund Fogelström.
Hon har bjudit in en rad lokala samtalsdeltagare med olika erfarenheter av döden till de fyra samtalstimmarna i Södra kapellet. Författaren Tove Folkesson har i bokform berättat om att drabbas av missfall. Birgitta Linåker är chef för begravningsverksamheten i Kalmar. Två medverkande kommer från Palliativt centrum för samskapad vård, som också är en av Universitetskyrkans medarrangörer – Helene Reimertz är läkare, och Sofia Morberg Jämterud är teologie doktor i etik. Nina Carlsson doktorerar i vårdvetenskap på Linnéuniversitetet, som också är med som arrangör.
– Vi täcker inte in alla aspekter av döden på fyra kvällar, säger Sofia Ekelund Fogelström, men alla kommer med sina perspektiv.
De fyra kvällarna har fått olika överskrifter: ”Döden i livet”, ”Tid att dö”, ”Tills döden skiljer oss åt” och ”Mellan död och begraven”. Varje samtal börjar vid kvart över fem och ska vara avslutat vid kvart över sex.
– Eftersom kapellet är ganska litet kan vi bara ta emot 50 personer till varje samtal, och man kan anmäla sig till ett eller två eller tre eller alla, säger Sofia Ekelund Fogelström. Så har jag inte arbetat tidigare, så det blir intressant att se hur den informationen ska nå fram till alla som kan vara intresserade.
Tillsammans med kyrkvaktmästare har hon också fått arbeta med att få ljudanläggningen i kapellet att fungera just för samtal med flera medverkande – i vanliga fall är det ju bara begravningsgudstjänster kapellet används för.
– Men jag tror att kapellet är en bra lokal för den här sortens samtal, säger hon. Många människor har en lite annan relation till kyrkogårdarna och till kapellen än till våra församlingskyrkor.
Kommer samtalen att fortsätta? Kanske i andra former: Sensus i Kalmar har gjort samtalsfrågor till en bok som man kan läsa i studiecirkel, och på plats i Södra kapellet finns också ett bokbord med mycket som man kan läsa ensam eller tillsammans näst höstmörkret tätnar.
Anna Braw