En blond kvinna målar i färg på en rikt utsmyckad predikstol. Man ser scenen med Adam och Eva i lustgården samt flera statyer på predikstolen.
Foto: Dan Johnsson

Make over för 400-åring

Att vårda en klenod från 1600-talet kräver varsamhet. Särskilt när det handlar om kulturhistoria.

Hanna Eriksson heter målerikonservatorn som arbetat med predikstolen i S:ta Maria kyrka.
Till sin hjälp har hon haft en stor byggnadsställning, som nu har blivit nedmonterad.
Men innan dess stämde vi träff för att hon själv skulle få berätta om den senaste restaureringen.
Såhär beskriver Hanna Eriksson vad som blivit vidgjort.
- Vi har mest ägnat oss åt att damma av predikstolen. Vi har dammsugit och fäst färgskikt som lossnat med ett syntetiskt lim.

Enligt Hanna Eriksson har tidigare restaureringar inneburit att en hel del färg målats i. Denna gång har inte det behövts. Men hon har ändå behövt plocka fram penseln
- Men Jag har inte målat i färg utan istället fyllt i färgbortfall. Jag har alltså inte målat i blått där det fattats blått eller rött där det fattats rött utan lagt en neutral bottenton för att likna eken under.
- Det svåraste med att bättra på gamla saker är annars att hindra sig själv, konservering går ut på att stoppa förfallet och fylla i så att ögat tycker det är okej. Men vi får inte måla i för mycket, säger Hanna Eriksson.

Det sägs att den danska länsherren Anders Bille bekostat arbetet med predikstolen i början av 1600-talet. Hantverkarna som anlitades kan ha varit Statius Otto, Jacob Kremberg och målaren Didrik Moll.
- Med den här predikstolen har man velat jobba med ljus och djupverkan. Där man velat framhäva vissa detaljer har man använt bladguld och där man velat dämpa ett parti har man använt en tunn folie av koppar eller mässing. Men det är ändå meningen att det ska se ut som guld, förklarar Hanna Eriksson.

De snidade motiven består av berättelser från både gamla och nya testamentet. Bibelns mest avgörande skeenden finns detaljerat återgivna längs med predikstolens sidor. Även apostlarna finns avbildade. Hanna Eriksson berättar om en del av olika motiven.
- Här ser vi till exempel Andreas med sitt kors och där är Tomas med sin vinkelhake och Bartolomeus med sin kniv. Han hade det inte så roligt för han blev ju flådd. Han finns ofta återgiven med att han håller i sitt eget skinn i handen.
- Förra gången jag var här var runt år 2000. Det är en ganska lagom intervall med 20 till 30 års mellanrum mellan restaureringarna. Vi får se om jag hinner gå i pension innan det blir dags nästa gång, säger Hanna Eriksson och skrattar.

Det är inte mycket som har blivit utbytt på predikstolen genom århundraden. Allt träsnideri är orört förutom taket som blivit renoverat någon gång under tidigt 1900-tal.  Men färgen har Maria kyrkans predikstol alltså fått behålla.
- Det är ovanligt att det finns måleri kvar på så här gamla predikstolar. Ofta är de avlutade för att man vill komma eken som man har polerat upp för att komma åt den mörka tonen i träet, säger Hanna Eriksson.

Nu är restaureringen klar för denna gången. Kanske gör vi ett reportage igen om 20 eller 30 år när det bli dags nästa gång.

Text och foto: Dan Johnsson