Ingrid är med i Svenska kyrkans unga och går regelbundet på gudstjänster både här i Enskede-Årsta, och i andra Stockholmsförsamlingar. Hon tycker att kyrkan erbjuder ett kravlöst umgänge som inte finns på andra ställen.
– Jag behöver inte prestera så mycket som människa. Jag behöver inte skriva upp mig på någon lista, inte klä upp mig på något sätt. Jag behöver bara komma och vara med.
Ingrid ser gudstjänsten som ett fint avbrott i vardagen.
– Där får jag en paus från världen där jag är uppkopplad hela tiden. Sedan kan jag vila i det hela veckan, berättar hon.
Eftersom Ingrid döptes som barn har hon inte fattat något aktivt beslut att gå med i Svenska kyrkan. Men hon har gjort ett aktivt val att inte går ur.
– Att jag inte har gått ur har att göra med att jag vet vad mina pengar går till och att jag vet vilka som får hjälp av Svenska kyrkan, säger Ingrid bestämt.
– Jag behöver inte gå i sorgegrupp eller få ekonomiskt stöd nu, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Jag ser det som en solidarisk handling att vara med, fortsätter hon.
Även om andra samhällsaktörer kan stötta och hjälpa människor i utsatta lägen så menar Ingrid att de inte kan stötta på samma sätt som kyrkan kan.
– Kyrkan ser på människan på ett annat sätt. Det handlar om det där med kravlöshet. Det finns flera aktörer som kan hjälpa människor i utsatta situationer, men hjälpen är ofta förenad med olika krav.
För Ingrid är det viktigt att hjälpa andra och hon känner sig trygg i att kyrkan kommer att finns där för henne om hon skulle behöva det en dag.
– Min mamma pluggade när hon fick mig, och då fanns Öppna förskolan för oss. Jag har inga barn, men bara för att jag inte behöver vissa saker nu, så betyder det inte att jag inte vill ta del av det sedan. Någon gång kommer jag att dö och då kommer kyrkan finnas där för mina nära och kära.
Man kan inte tänka kortsiktigt. En dag kommer jag också behöva hjälp på något sätt.
Text och foto: Elinor Edvall