VECKANS KRÖNIKA
Det finns gott om människor i Bibeln som har tappat hoppet. Vi hittar dem i Klagovisorna, i Jobs bok, men också i Psaltaren. Läs till exempel psalm 88 som inte innehåller någon ljusning över huvud taget. Det gemensamma för dessa människor är att de väljer att säga det till Gud.
Om jag tystnar och försöker lösa min situation på egen hand så kan det bli verkligt mörkt. Så länge jag håller dialogen med Gud öppen och säger till Gud: ”Jag ser ingen ljusning” så har hoppet inte slocknat.
Gör det du kan
Så länge vi har hjärtat öppet för Gud och säger ”Jag har tappat hoppet” så har Gud alltid möjlighet att föda det på nytt. Sluta därför aldrig med din dialog med Gud.
Känslan av att inte räcka till kan leda till en situation av hopplöshet. Jag kanske vill mycket, men känner att jag inte förmår så mycket. I ett möte för barnen på den kristna konferensen kom följande slutsats fram: Gör det du kan, så gör Gud resten!
Överlåta ansvaret
Även här handlar det om att hålla dialogen med Gud öppen. Det finns en vila i att Gud gör resten. Det är bra med höga ambitioner, men Gud vet våra begränsningar och väntar sig inte att vi ska lösa allt på egen hand.
Det är snarare så att vi inte klarar något alls på egen hand, utan Gud vill vara med i allt vi företar oss. Han vill att vi använder de gåvor och de förmågor han har gett oss.
Men till sist får vi ändå överlåta ansvaret till honom. Han tar med glädje vid när våra krafter inte räcker till.
Av Anders Åström, Ödenäs